När det pratas fjälljakt tar alla för givet att det handlar om småviltjakt och någon ny tur kring det regelverk som omgärdar den. Men det finns också annan fjälljakt. Det är de så kallade ortsbojägarna som jagar älg på statens mark ovan odlingsgränsen.

För några år sedan skrotade regeringen alla restriktioner för utländska småviltjägare av rädsla för att  anklagas för diskriminering. Några spår av sådan rädsla märks däremot inte när det gäller behandlingen av ortsbojägarna i förhållande till samebyarna.

Olika regler
I exempelvis Västerbottensfjällen gäller helt olika regler för älgjakt på statens mark beroende på vilken jägarkategori man tillhör:
De så kallade ortsbojaktlagen får till skillnad från samebyarnas jägare inte använda löshund.

Ortsbojägarna får endast jaga 16 dagar medan samebyarnas jägare får jaga licenstiden ut.

I samhället i övrigt skulle motsvarande särbehandling omedelbart stämplas som diskriminering och leda till rättsliga åtgärder. I det här fallet är det emellertid den myndighet som ska skydda medborgarna mot odemokratiska beslut och orättvisor det vill säga länsstyrelsen som skapat reglerna.

Förbud mot löshund

Kjell Larsson, Umnäs, ledamot i Tärnakretsens styrelse, ställer sig frågande till förbudet att använda löshund:

Det märkliga är att jag får använda löshund under björnjakten, men jag får inte släppa samma hund när jag några dagar senare ska jaga älg. I stället ger länsstyrelsen tillstånd att använda hund i band, men något sådant tillstånd behövs inte. Med en hund i band får jag ju röra mig även på Sergels torg om så är.

Om däremot samebyn lejer in en hundförare från någonstans i Sverige, får han eller hon släppa sin hund. En inhyrd hundförare har alltså enligt länsstyrelsen större rätt att jaga älg med hund än vad jag har som är fast boende här.

Bättre kontroll
Tärnakretsen efterlyser också bättre kontroll och uppföljning av hur den verkliga avskjutningen stämmer med länsstyrelsens tilldelning.

När det gäller ripjakten är det ju stenkoll på allt, säger Maria Ståhl. När det däremot gäller älgjakten sker ingen kontroll över huvud taget, allt går på lösa boliner. Länsstyrelsen samlar inte ens in älgobs eller deltar i samråden.

  Men jag är glad och tacksam över Henrik Sandströms utredning, den ger oss en bra utgångspunkt för att börja jobba ordentligt med de här frågorna. I första hand ska vi försöka få enhetliga jaktregler i alla fjällänen.

Länsstyrelserna tar inte sitt förvaltningsansvar!

Länsstyrelserna klarar inte av att förvalta älgstammen. De deltar inte i samråden, samlar inte in älgobs, har bristfällig avskjutningsstatistik och följer inte upp jaktresultatet. De tar kort sagt inget förvaltningsansvar.
Den salvan avlossar Henrik Sandström, Umeå, som på Fjällrådets uppdrag utrett hur länsstyrelserna i fjällänen hanterar älg- och småviltjakten på statens mark i fjällområdet.

Henrik Sandströms utredning visar på stora brister i länsstyrelsernas sätt att förvalta jakten på statens marker i fjällen. Foto: Bernt Karlsson

Henrik Sandström har tagit reda på vem som får jaga älg i fjällen, hur jaktlagen är sammansatta, jakttidens längd och om länsstyrelserna som representant för markägaren, det vill säga staten, deltar i samråden med mera.

Resultaten visar på stora olikheter mellan Jämtland, Västerbotten och Norrbotten. Det enda som dessa länsstyrelser har gemensamt är egentligen bara att de konsekvent inte deltar i samråden.

Inga gäster tillåts
Rolf Troeng, jaktansvarig på länsstyrelsen i Västerbotten, anser dessutom att samråden är en illa konstruerad ordning.

Tjänstefel, säger Henrik Sandström. En tjänsteman på länsstyrelsen ska inte ha synpunkter på lagstiftningen. Han ska följa lagstiftningen och se till att den efterlevs.
På frågan om det i samebyarnas jaktlag ingår jägare som inte är samebymedlemmar svarar länsstyrelsen i Norrbotten nej. Inga gästjägare tillåts. Jämtland svarar ja, men att det är länsstyrelsen som beslutar.

I Västerbotten svarar länsstyrelsen att detta är en sak för samebyarna och ingen länsstyrelsefråga.

Det är också anmärkningsvärt, säger Henrik Sandström. Renskötarnas jakträtt är knuten till renskötseln. Den är personlig och får enligt lagstiftningen inte överlåtas.

Västerbotten sticker ut
Alla jaktlag, oavsett kategori, har lika lång jakttid i Norrbotten och Jämtland. I Västerbotten däremot har länsstyrelsen avkortat jakttiden för ortsbojaktlagen till 16 dagar. Endast samebyarna får jaga hela licensperioden.

Västerbotten sticker ut även i fråga om hundanvändningen. Både i Norrbotten och Jämtland får ortsbojägarna jaga älg med löshund. Däremot inte i Västerbotten.

I Västerbotten är ortsbojägarna helt rättslösa, konstaterar Henrik Sandström.
Älgobs är ett viktigt instrument i älgförvaltningen. Från samebyarna, som står för huvuddelen av avskjutningen, sker med några få undantag ingen insamling av älgobs. Huruvida älgjaktlagen lämnade älgobs eller ej hade länsstyrelserna i Västerbotten och Jämtland över huvud taget ingen kunskap om.

Vi har fått våra misstankar styrkta, säger Henrik Sandström. Länsstyrelserna tar inte sitt förvaltningsansvar för älgstammen.