När lodjursjakten efter lång tid av totalförbud återupptogs var till en början endast fällfångst tillåten. Det var den jaktmetod som ansågs mest lämplig, eftersom den hade lång tradition. Från början fanns inga särskilt testade och godkända lodjurs-fällor utan Naturvårdsverket gav dispens för vissa rävfällor, som ansågs kunna fungera bra även för lo. Det var Värmlndska tunnelfällan, Småländska rävfällan, Nyåkersfällan och Öster Malma-fällan.
Inför jaktsäsongen år 2000 tillkom kravet att fällorna skulle vara av heltäckande material. Fällor av rundvirke fick inte längre användas. Anledningen var att en del av de sammanlagt 72 fällfångade lodjur som undersökts vid SVA hade skador. Det handlade främst om slitna klor. Hos några lodjur påträffades också träflisor i maginnehållet, som de antogs ha fått i sig när de försökt bita eller gnaga sig ut.

Uppfylla krav
Lodjursfällorna måste från och med nu uppfylla vissa specificerade krav. Fällorna skulle vara täta och släta invändigt. Det fick inte finnas några invändiga trädetaljer som gav greppyta och fångstluckorna skulle falla ner mot trekantiga tätningslister.
De första lodjursfällorna som uppfyllde dessa kriterier kom 2001 och godkändes av Naturvårdsverket i samråd med Jordbruksverket, landets högsta djurskyddsmyndighet. Det var lodjursfälla modell Grimsö, Åbrånsfällan och Råbergsfällan.
Lodjursfälla modell Grimsö är en variant av värmländska tunnelfällan som använts under många år för fångst, märkning och frisläppning av lodjur på Grimsö forskningsstation.

Obetydliga skador
Skadorna hos de lodjur som fångats i dessa fällor var obetydliga och långt under gällande gränsvärden enligt EU:s fällnormer vilket låg till grund för godkännandet, säger Tommy Svensson på Naturvårdsverket.
I den allmänna mobiliseringen mot fällfångst i år deltog även SVT. I ett debattprogram fick jägarna försvara en beskattningsform som godkänts av myndigheterna. Torsten Mörner stoppades dock av SVT från att delta.
Men jag hann sätta mig in i sakfrågan, säger Torsten Mörner. Det finns ett äldre och ett yngre material beträffande undersökta lodjur. Det äldre omfattar 200 lodjur och sträcker sig bakåt i tiden då även värmländska tunnelfällor användes. Där är det litet mer skador. Det andra materialet är från förra årets jaktsäsong och omfattar åtta lodjur, varav sju togs i testade och godkända fällor och där handlar det om några gram träflisor som djuren fått i sig. I ett lodjur till och med bara ett enda gram och det är ju ingenting.
Testade och godkända lodjursfällor fungerar bra och vi behöver dem som komplement till vanlig jakt med skjutvapen, både inom och utanför renskötselområdet.

Samma fällor
Gunnar Glöersen, Jägareförbundets rovdjursansvarige, ställer sig också frågande till kampanjen mot lodjursfångsten. Han finner det märkligt om jägarna inte ska kunna nyttja samma fällor för fångst och avlivning som forskarna sedan länge använt för fångst, märkning och frisläppning av lodjur. Ett av lodjuren i undersökningen från i fjol var dessutom ett som han själv fångat.
Det innebär att även det lodjuret hade en träflisa i maginnehållet och det är för mig obegripligt, säger Gunnar Glöersen.

Larmad fälla
Eftersom jag har en larmad fälla var jag på plats 15 minuter efter fångst och förutom en liten rispa från en klo fanns det ingen åverkan på fällan över huvud taget. Kanske var det mitt lodjur som hade den där träflisan på ett enda gram våtvikt. I så fall måste jag i alla fall tillstå att man varit noggrann på SVA.
Han delar inte heller kritiken om att fångade lodjur skulle stressas i en fälla.
Forskarna har ju fångat många lodjur i fällor. Dem jag pratat med anser inte att lodjuren stressas. Ett lodjur ligger för det mesta still och trycker i något hörn när man kommer för att vittja. Det stämmer väl med mina egna erfarenheter, säger Gunnar Glöersen.
Bernt Karlsson