
Överflygningen som Jägareförbundet Norrbotten gjorde för att syna underlaget till varför markerna i Girjas avlystes för jakt var berättigad. Det visar om inte annat reaktionerna efteråt, anser debattören. Foto: Anna Geibrink
Under den gångna veckan har nyheterna i Norrbotten dominerats av länsstyrelsens kritik mot att Jägareförbundet Norrbotten flög över en samebys marker för att få en uppfattning om behovet av avlysningen av markerna i trakten av Kiruna. Dessutom hade man flugit över markerna utan att söka samråd eller tillstånd av samebyn eller länsstyrelsen.
Samer och myndigheter påstod att flygningen störde renarna och att man bröt mot renbeteslagen. Man har till och med hotat med polisanmälan för påstådd störning av renarna i området.
Här kan man ställa en motfråga: har länsstyrelsen samrått med jägarna innan beslutet fattades eller har samebyn sökt samarbete med jägarna innan de ansökte om jakt- och fiskeförbud i området?
Bjälken glöms bort
Både länsstyrelsen och samebyn klagar på jägarna, men ser inte någon skyldighet för dem själva att höra jägarna innan avgörande beslut fattas.
Man ser grandet i andras ögon men glömmer bjälken i det egna.
Jag tror att vi starkare bör framhålla att Jägareförbundet är jägarnas fackförening, även om vi också har ett allmänt uppdrag.
Trots det statliga allmänna uppdraget så negligeras vi av vissa myndigheter som underlåter att höra oss i viktiga frågor.
När nu länsstyrelsen äntligen beslutade sig för att göra en egen kontroll av läget i området så hade det ju varit en självklarhet – eftersom man är så snabb med att kritisera jägarorganisationen – att ta med både jägar- och samerepresentanter på samma resa så att alla hade fått samma underlag för sina synpunkter.
Nu blir det ju en fortsatt diskussion om vem som sett vad och vem som är mest trovärdig.
Jag för min del tror inte att jägare och samebyar någonsin får en samsyn på den här typen av frågor, eftersom vi sannolikt inte har samma syfte med våra ställningstaganden.
I färskt minne
Vi ska som jägare inte vara rädda för att ha en rak linje i vårt ställningstagande, för vi har ju i färskt minne vad som hände norr om Kiruna där markerna av samebyn begärts totalt avlysta men där myndigheten påträffade ett tjugotal utländska jägare som samebyn upplåtit jakträtt till under avlysningstiden.
Redan den massiva häftiga kritiken från myndigheten och samebyn mot Jägareförbundets överflygning tyder på att det är helt på sin plats att vår jägarorganisation synar beslut som våra medlemmar ifrågasätter behovet av.
Tore Hjorth