En augustidag 2005 förändrades livet för Göran Fredriksson på bara någon sekund. Han hade suttit och vaktat bock i ett torn. När han skulle klättra ner från tornet halkade han på en av granpinnarna i stegen.

Jag minns det väl, det småregnade och granpinnen var hal som snor, jag ramlade med bröstkorgen och ansiktet nedåt. Förmodligen var jag medvetslös en stund, men det vet jag inte säkert, berättar Göran.

Med ute på jaktmarken, som Mossens jaktlag jagar på norr om Kalmar, var denna augustidag också lagets jaktledare Paul Leandersson. När Göran inte dök upp i jaktstugan i tid blev han orolig.

När jag kom dit såg jag att Göran inte var i tornet och jag trodde han hade skjutit något för jag hörde att han ropade på hjälp. När jag kom fram till tornet hittade jag Göran liggande och jag såg direkt att det inte såg bra ut, säger Paul och det är tydligt att det är ett minne han gärna skulle vara utan.

Ambulans till sjukhus
Det blev ambulans och transport till universitetssjukhuset i Linköping där man konstaterade att en kota var krossad. Göran var förlamad ungefär från bröstet och nedåt. Nu väntade fyra månader av sjukhusvård, först i Linköping och sedan i Kalmar.

I början av oktober frågade en läkare mig om jag ville göra en utflykt och då sa jag att jag ville hälsa på gänget under älgjakten men läkaren sa att det var omöjligt, säger Göran Fredriksson.

Besökte jaktlaget
Några dagar senare återkom läkaren och berättade för en glad  Göran att han skulle få göra sin utflykt till jaktlaget. En dag under älgjakten stannade en sjuktransport utanför jaktstugan och Göran var tillbaka hos jaktlaget.

Vi blev något snopna, det var bara Paul som visste att han skulle komma men det var en härlig känsla att se honom igen, säger Thomas Axelsson.

Utflykten var ett första steg på den långa vägen tillbaka.
Det var underbart, säger Göran Fredriksson.

Året därpå var han med och jagade. I våras planerade jaktkompisarna för att ta det ett steg till. Jaktlaget bestämde sig efter att jaktledaren Paul Leandersson dragit igång planerna för att bygga ett speciellt pass åt Göran dit han skulle kunna ta sig på egen hand med permobilen. Därför var de tvungna att också bygga en helt ny väg till passet.

100 meter ny väg
Vi lade naturgrus i botten, sedan bärlager och spån för att Göran ska kunna köra tyst med permobilen, säger Mats Kumlin. Han beräknar att det gått åt runt 40 ton grus till den cirka 100 meter långa vägen.

Görans pass placerades vid kanten av en liten mosse för att det inte ska växa igen men det finns en orsak till att det ligger där det ligger.

Här sköt Göran sin senaste men inte sin sista älg, berättar Thomas Axelsson.
Det är tydligt att Göran Fredriksson är nöjd med sina jaktkompisar:

De är jädrans bra kompisar, säger han med eftertryck.