Är inte beslutet om skyddsjakt på hjortkalvar ett resultat av sammansättningen i olika viltnämnder till exempel älgförvaltningsgrupperna, där majoriteten alltid är till markägarens förmån? Det vill säga att detta beslut följer helt politikernas inriktning att jägarna ska vara i minoritet vid alla omröstningar.

Skyddsjakten på hjortkalvar visar helt klart att Svenska Jägareförbundet och andra jaktorganisationer, måste agera helt utan politiska hänsyn och inte jamsa med genom att sitta tyst.

Det som behövs är en kraftfull opinion som inte tar en massa ovidkommande hänsyn. I samhället som det har blivit är det den som skriker högst som hörs, de som viskar märks ingenting av.

Tydligare förbund krävs

Ett problem som Jägareförbundet har, är att många medlemmar står med fötterna i motstridiga organisationer, till exempel i LRF som – med all rätt – värnar om lantbrukarnas intressen.

Svenska Jägareförbundet borde vara tydligare med att de jobbar för jägarnas intressen. Det kanske blir debatt, men låt diskussionen flöda och så får man enas kring beslutet, alla måste ge och ta.  Det kan inte vara så att det alltid är Jägareförbundets medlemmar som ska vara tysta och behöva backa från sina uppfattningar och ståndpunkter.

Jakten kostar

Jag drar mig till minnes att för många år sedan var Skogsägarföreningens ordförande i ett mellansvenskt län samtidigt ordförande i Jägareförbundets länsförening. Tänk när han tittade i sin plånbok, i vilket fack var det flest tusenlappar? Inte i facket för jakten i alla fall.

Med sådana dubbla roller och med sådana intressen i den egna ekonomin kan en sådan person kan aldrig vara till jaktens och länsföreningens bästa. Skogsägarföreningens medlemmar tjänar miljoner på skogen, jakten bara kostar.

Jag tror att de med rätta skrattade högt på Skogsägarföreningen när de skojade om dessa aningslösa jägare.

Beslutet om att jaga, nej avliva eftersom det inte är jakt att skjuta små hjortkalvar på sensommaren och tidiga hösten, går ju rakt emot allting som gällt tidigare.

Lars Blomqvist