Omöjligt och eller olämpligt? Omöjligt av den enkla anledningen att det finns intet att tävla om. Väljer man trots det att tävla, så är det med hänsyn taget till lagar och etik och vanligt sunt bondförnuft, olämpligt.

Hur tänker jag nu, varför tänker jag så här över huvud taget?

”För mig blir det tävling, när man anger nummer eller antydan därom eller för den delen beskriver en viss nonchalans mot viltet som man nerlagt.”

Det stör mig, det stör andra indirekt och det har inget gott med sig att lägga ut nedlagt vilt på bild med kommentaren ”No 9, säsongen har börjat bra” med bilden där en räv ligger med tungan ute, eller älg med av hund raggad päls.

Varför? Man vill såklart visa hur duktig jägare man är, hur duktig skytt eller hur duktig ens hund är. Men för mig blir det tävling, när man anger nummer eller antydan därom eller för den delen beskriver en viss nonchalans mot viltet som man nerlagt.

Upplevelsen en bonus

Att beskriva en fantastisk upplevelse, och föreviga jakten med foton där man tar etisk hänsyn är en helt annan sak.

Upplevelsen är ju en av jaktens bonusar, en av de grundstenar som stimulerar oss till att jaga och måhända en del i överlevnaden ur ett perspektiv, för oss att vara just Homo sapiens.

Tävling är också en del i strävan för att bli bättre. Detta kan vi göra som skyttar på banorna, men i skogen är det allvarligare än så. Då är det på liv och död, och detta behöver vi inte tävla i.

Tävlingsmoment i jaktutövning tenderar att öka risktagningar, har definitivt inget med förvaltning att göra och ger en dålig bild av de som just är jägare.

Lätt att ryckas med

Det stör mig, att det blir en tävling att skjuta en kapital 18-taggare i jämfört med en kalv, när kalven egentligen är en större prestation att skjuta (träffa).

Det stör mig att även jag har ryckts med i detta tävlande, när sinnet varit svagt och någonting ska bevisas.

Det stör mig att jag även publicerat bild på nerlagt vilt, när sinnet varit än mer svagt och det inte har beskrivit upplevelsen eller motivet.

Det stör mig ännu mer, när man i en av de stora jaktdrakarna på årlig basis, mer eller mindre tävlar om vem som är ”predatormästare”. För det tjänar ingenting till och det kommer inget gott ut av det, viltvård till trots.

Jaktprov blir tävling

Det stör mig att även de prov som vi genomför med våra jakthundar, tenderar att bli tävlingar och inte bara ett provtillfälle-värderingstillfälle av hund.

”En hund som vinner SM, har naturligtvis presterat någonting, men den har gjort det på ett annat drevdjur, på en annan plats, med de förutsättningar som gällde just där, i jämförelse med sina konkurrenter.”

Hundar måste prövas och bedömas, annars får vi inte lämpliga hundar för jaktändamålet eller ur deras eget hälsoperspektiv, men det är tveksamt om det behöver avgöras i ett SM.

En hund som vinner SM, har naturligtvis presterat någonting, men den har gjort det på ett annat drevdjur, på en annan plats, med de förutsättningar som gällde just där, i jämförelse med sina konkurrenter.

Avkomman från denna hund, behöver inte bli just någonting, SM-segern till trots. Visst kan man ha större prov med många hundar under så liknande förhållanden som möjligt, om det nu gynnar avelsarbetet, men kalla det inte för tävling, det stör de som är av annan uppfattning i onödan.

Påverkar jakten

Hur skulle det vara om vi arrangerade SM i älgjakt för jägare? Vem sköt på längst håll, vem sköt störst, vem sköt flest, vem sköt först och snabbast? Vad skulle vara nyttan med detta?

Det stör mig och vem tror jag att jag är och vad har det för betydelse? Jo, jag tror att det kan påverka vår jaktutövning och det vill jag inte!

Man kan inte, ska inte, tävla i jakt, jakt är allvarligare än så! Avslutar som alltid med citat av Kaj Munk.

”Jakt kan inte försvaras genom skäl, bara genom sin utövning och sättet den utövas på.”

Lars Petersson