Vart femte år släpper Artdatabanken en så kallad rödlista, där arter av växter och djur klassas i kategorier från livskraftig till nationellt utdöd. Rödlistan används i många sammanhang och utgör ofta en del av underlaget vid förvaltningsbeslut. En rödlistning kan till exempel försvåra eller hindra jakt.

Under arbetet med den senaste rödlistan skickade Artdatabanken ut en remiss där man föreslog att vikaresälen skulle klassas som nära hotad. Som skäl angav man en populationsuppskattning som baserades på att 5 000 sälar räknats i Bottenviken och norra Kvarken under en inventering år 2007, samt på en uppgift om att 6080 procent av vikaresälarna ligger uppe på isen under den tid då vårinventeringar görs.

Sterila honor
Man räknade med att cirka 60 procent av de vuxna sälarna är könsmogna, men räknade sedan ner den reproducerande populationen ytterligare eftersom cirka 30 procent av honorna ansågs vara sterila. Man hade dessutom en uppgift på att stammens tillväxt uppgick till 4,3 procent årligen, medan drygt nio procent ansågs vara det normala i ett opåverkat bestånd.

Sven-Gunnar Lunneryd på Fiskeriverket fick se förslaget och reagerade på att Artdatabankens underlag innehöll uppenbara felaktigheter. Han påpekade felen i ett webformulär som Artdatabanken publicerat för ändamålet.

Jag fick ingen respons på mina synpunkter, säger Sven-Gunnar Lunneryd. Men även om de inte skulle ha nått fram är det ingen ursäkt, för det är så pass grova felaktigheter som Artdatabanken stödjer sig på.

Lunneryd ger flera exempel på vad han menar. För det första finns nyligen publicerad forskning på vikarens aktivitet som säger att cirka 57 procent av djuren ligger uppe på isen under inventeringstiden. Artdatabanken underskattade stammens storlek genom att räkna med 6080 procent. Den uppgiften rättades inte trots Fiskeriverkets påpekande.

Inaktuella uppgifter
Även uppgiften om 30 procent sterila honor är inaktuell. Den härrör från en finsk undersökning under åren 19912004, men de finska forskarna har enbart genom att utesluta de första åren och istället räkna på 19952004 fått en siffra på 20 procent sterila honor. Sedan 2004 hade de inte påträffat någon steril vikarehona och svenska forskare har bara påträffat en. Men i den nyligen publicerade rödlistan anges att cirka 30 procent av honorna är sterila.

Tillväxttakten på runt fyra procent är ett årligt genomsnitt sedan 1980-talet. Teoretiskt sett skulle det kunna vara högre, men Fiskeriverket ifrågasätter hur en art med en lång trend av stadig tillväxt kan rödlistas bara för att den inte växer ännu snabbare. Att vikarestammen inte tillväxer på sitt teoretiska maximum, utan bara i en jämn och stadig takt i över tre decennier i följd, anges faktiskt som ett skäl för rödlistningen.

Svensk Jakt har kontaktat Artdatabankens chef Johan Bodegård för en kommentar. För något år sedan visade sig myndigheten ha gjort en helt felaktig bedömning av lodjurets bevarandestatus och nu verkar det vara samma visa med vikaren.

Jag tycker att man kan lita på rödlistan, säger Johan Bodegård som inte vill kommentera underlaget i det här enskilda fallet.

Följa riktlinjer
Svensk Jakt har sökt ansvarig handläggare för att få klarhet i hur underlaget för rödlistningen tagits fram, men inte lyckats. Johan Bodegård hävdar dock att arbetet gått rätt till och att  strikta riktlinjer som gäller för det internationella arbetet med rödlistor världen över har följts.

Vi gör normalt inga avsteg från riktlinjerna, säger han.

Men detta håller inte för en granskning. Artdatabanken anger i rödlistan att vikaresälen dött ut i Gävleborgs, Stockholms och Uppsala län. För att en art ska kunna anges som utdöd (enligt kriterierna för rödlistan) krävs det att man med stor säkerhet kan säga att den sista individen försvunnit, samt att man gjort noggranna efterforskningar för att kontrollera detta.

Inte utdöd
Men senast under innevarande vår har åtskilliga vikare observerats  på isen i Gävlebukten. Vad allvarligare är: Naturhistoriska riksmuseet får då och då in bifångster av vikaresäl från fiskeredskap inte bara från Gävleborg utan från hela den svenska ostkusten. Det är alltså uppenbart att den sista vikaren inte försvunnit från Gävleborg eller något av de berörda länen.

I detta fall har de ansvariga på Artdatabanken bortsett inte bara från befintliga uppgifter utan även från de strikta riktlinjer som ska garantera rödlistornas trovärdighet.