Kammarrätten anser att både länsstyrelsen i Norrbotten och förvaltningsrätten i Luleå har fel som inte prövat två ansökningar om skyddsjakt utifrån vilken skada järven kan orsaka renskötseln.

I oktober lämnade samebyn Semisjaur-Njarg in en ansökan om skyddsjakt på åtta järvar i skadeförebyggande syfte. Ett par veckor senare skickade även Lainiovuoma sameby in en ansökan om skyddsjakt på fyra järvar i förebyggande syfte.

Länsstyrelsen sa nej till båda ansökningarna. Visserligen resonerade länsstyrelsen i termer om att renskötseln kan drabbas av skada, men att järven ligger under miniminivå vad gäller föryngringar.

Överklagade

Samebyarna överklagade länsstyrelsens beslut till förvaltningsrätten i Luleå, som dock gjorde samma bedömning som länsstyrelsen. Samebyarnas överklagan fick avslag med motiveringen att järvpopulationen är för låg.

Frågan gick vidare till kammarrätten i Sundsvall som nu ger både länsstyrelsen och förvaltningsrätten bakläxa. I domen skriver kammarrätten att länsstyrelsen och förvaltningsrätten har fel i sitt resonemang.

”En prövning utifrån skada och åtgärder ska göras.”

Felaktigt

Så här skriver kammarrätten i sin dom:

”Länsstyrelsen och förvaltningsrätten har anfört att antalet järvar ligger under referensvärdena för järv i Norrbotten och nationellt och menar att någon annan bedömningsgrund inte behöver prövas. Detta är felaktigt. En prövning utifrån skada och åtgärder ska göras.”

NSD var först med att rapportera om de förmodade prejudicerande domarna.

Enligt tidningen har länsstyrelsen i Norrbotten ännu inte beslutat om man ska överklaga kammarrättens dom till Högsta förvaltningsdomstolen.

Positiv utveckling

– Vi analyserar dessa domar och kommer även söka vägledning från Naturvårdsverket, säger Lina Kenttä, chef på naturmiljöenheten vid länsstyrelsen, till NSD.

Kammarrätten påtalar i de två domarna att det finns en positiv utveckling för järven och att den har gått från att vara starkt hotad till att ha statusen sårbar.

Vidare skriver domstolen att järven nu återfinns i bilaga två till art- och habitatdirektivet och kräver därmed inte ett lika noggrant skydd som de arter som ingår i bilaga fyra, där järven tidigare fanns upptagen.

”Samebyn har fått betala priset.”

Inte hållbart

Anders Erling Fjällås, ordförande för Semisjaur-Njarg sameby, säger till NSD att länsstyrelsen haft ett felaktigt arbetssätt och att det är samebyn som fått betala priset för det.

– Argumentet att avslå skyddsjakt eftersom det inte finns någon dokumenterad skadebild är inte juridiskt hållbart, säger han.

Anders Erling Fjällås har inget emot att fallet överklagas till Högsta förvaltningsdomstolen. Han säger till NSD att det skulle göra domen ännu starkare.