Jaktdagen framlöpte som vanligt för Lövlidens jaktlag utanför Vindeln i söndags. Linda Marklund gick som hundförare och hade släppt sin tio år gamla tik Smulan, som åren till trots gärna ställer och förföljer älg.

– Hon tog upp en älg som inte ville stå utan for undan och ut ur marken. Den tog en rejäl sväng och enligt pejlen hade det gått upp mot en mil innan den vek ner mot Vindelälven, berättar Linda som vi når på telefon dagen efter det vådliga äventyret.

Hon tänkte direkt på hur förrädiska isarna är vid den här tiden, särskilt på strömmande vatten, och tog därför bilen för att försöka komma åt att koppla.

– Men jag hann inte fram i tid. Jag såg på Trackern att hon var på eller i älven och blev förstås väldigt orolig. När jag ringde pejlen hörde jag henne skälla ståndskall, och det var ju lite lugnande.

Ringde efter hjälp

Linda insåg omedelbart vad som var på väg att hända. Hon ringde två av sina jaktkamrater och frågade om de hade några rep i sina bilar. Jo, en av dem hade två långa spännband som, visade det sig senare, skulle komma till stor nytta.

– När vi kom ner mot älven såg vi älgen, en kviga, simma runt i vak ungefär mitt i älvfåran. Då stod Smulan fortfarande på iskanten och skällde. Jag tänkte att det här kommer inte att gå bra så jag ringde räddningstjänsten redan då. De sa att de skulle komma ut, säger Linda Marklund.

Linda och hennes jaktkamrater stod en bit ifrån strandkanten och väntade för att inte störa och stressa älgen. Men räddningstjänsten dröjde.

– Tiden gick upp mot en halvtimme och vi såg att kvigan började bli trött. Den började lägga upp huvudet på iskanten, och det var i samband med det som hunden åkte i.

– Vi sprang ner till älvkanten och såg Smulan simma runt i vaken tillsammans med älgen. Hon försökte komma upp på den, men då slog den med en klöv så hon klarade inte det.

Sögs in under isen

Jägarna bestämde sig då för att skjuta den medtagna älgkvigan. Dels för att den av allt att döma var på väg att drunkna, dels för att på det sättet ge hunden en chans att genom att klättra på älgen komma upp på iskanten.

– Men vår plan misslyckades. Vi sköt älgen men det dröjde bara en kort stund sedan drog strömmen med sig den in under isen. Det började bli kris för Smulan stod mer eller mindre och trampade vatten. Hon tittade åt mitt håll och pep ynkligt.

Räddningstjänsten hade fortfarande inte kommit när de tre kamraterna bestämde sig för att göra ett försök att rädda hunden.

Fastknuten i spännband ålade sig Linda ut på isen. Kompisarna var tvungna att följa efter eftersom banden inte räckte ända in till land.

– Men just det kändes ändå ganska säkert. Älgen hade ju kommit till mitten på älven innan isen brast. Problemet var att vi inte visste riktigt var den hade gått. Men jag som var lättast var längst fram, sedan den näst tyngste och sist och närmast land den av oss som vägde mest.

Slutade kämpa

Meter för meter ålade sig Linda närmare vaken. Tiken tittade på henne och gnällde svagt, och när Linda var alldeles intill inträffade något egendomligt.

– Det var som att hon slutade kämpa och lade över allt på mig. Hon var väl helt slut, kan jag tro. Jag lyckades i alla fall få ett björntag i pejlhalsbandet och i pälsen och så skrek jag till grabbarna att dra.

Och drog gjorde de. Linda åkte långsamt bakåt och upp ur vaken följde jämthundstiken med. Sedan bogserades matte och hund i princip ända in till land av starka armar.

– Det var en sådan otroligt skön känsla att vi hade klarat att rädda hunden. Vi bara skrek av lycka där på stranden, berättar Linda.

En favorit

Smulan torkades av och stoppades in i bilen där värmen var på. Linda Marklund ringde och avbokade räddningstjänsten. Hunden som vanligtvis är i hundgård fick vara inne i natt med mycket gott att äta.

– Jag har ju en jämthundskennel och har och har haft många hundar. Men Smulan är en favorit, och det blir ju inte mindre känslor av en sådan här händelse, säger Linda.

Hon har lärt sig ett par saker efter äventyret på isen.

– Att vara förberedd på att allt kan hända. I fortsättningen ska jag ha två riktigt långa rep liggande i bilen. Och en flytväst, säger hon.