Jägare och fångstmän har sedan gammalt behärskat konsten att dra vilt till sina fällor med hjälp av olika doftlockmedel. Ett beprövat sådant är surad fisk, som har ett mycket mångsidigt användningsområde. Av spadet kan man lägga doftspår som leder till fällorna och fiskbitarna fungerar som luktåtel eller bete.

Tillverkningen är väldigt enkel och bygger på samma jäsningsprincip som vid framställning av surströmming.

All slags fisk duger, även småabborre och mört. I allmänhet brukar sommarens nöjsamma abborrmete avkasta tillräckligt mycket fisk för ändamålet. Fisk som sedan kan sparas i frysen och tas fram när det blir dags.

Tättslutande lock

Börja med att hacka upp den mängd fisk som behövs i småbitar och lägg dessa i ett plastkärl med tättslutande lock. Häll sedan på vatten så att det täcker fisken. Strö på lite salt, det påskyndar jäsningsprocessen.

Sätt sedan på locket på burken eller burkarna och ställ dessa på lämplig plats, till exempel i ett pannrum eller varmgarage.

Så länge det är plusgrader kan man också förvara burken eller burkarna utomhus. Vid förvaring inomhus brukar jäsningsprocessen ta ungefär en vecka, utomhus två veckor. Jäsningsprocessen fortsätter dock även efter denna tid, varför det kan vara klokt att med jämna mellanrum ta av locket och så att säga lätta på trycket. Detta bör dock alltid ske utomhus.

Lägg doftspår

Vill man lägga doftspår silar man av fiskbitarna och häller vätskan på en lämplig stänkflaska, till exempel en tom och urtvättad ketchupflaska av plast. Ett mycket bra fångstknep när det gäller mård är att göra ett så kallat mårdkryss. Man går upp två 100–150 meter långa linjer i terrängen och stänker lite surfiskspad på stenar, stubbar och träd med några stegs mellanrum. De två linjerna ska korsa varandra precis på fångstplatsen.

När mården passerar genom området kommer den att lockas att följa doftspåret och hamnar då vid fällan. Och har den kommit så långt är det fort gjort att den även går fast.

Använd spadet

Fiskbitarna som silats av och eventuellt överbliven ”buljong” ska inte kastas utan kan användas för att förstärka fångstplatsen.

Har man täckt fällan med ris kan fiskbitarna läggas där. Eller också hugger man en granruska, lutar upp den mot det träd fällan sitter i och häller sedan fiskbitarna och resterna av spadet över den.

På samma sätt kan man göra vid en fälla för levandefångst av räv. Fiskbitarna och eventuellt kvarvarande spad kan också sättas upp som luktåtel vid fällan. Skär av en vanlig petflaska på mitten, nubba fast den i ett träd intill fällan och häll din hemtillverkade surströmming i den. Då har du en luktåtel som räcker länge.

Väcker nyfikenhet

Minkfångst under barmarkstid sker med hjälp av styr- och ledhinder. Minkfällorna ska inte betas, eftersom färskt agn fördärvas så snabbt i värme att de får en närmast avskräckande effekt.

Doften av surad fisk är emellertid någonting annat och väcker även minkens nyfikenhet. Att stryka ut lite surfiskspad med en trästicka i fällans tak, rakt över gillret, är därför inte fel. Doftlockmedlet gör att minken vill gå in och undersöka vad som finns därinne.

Den som inte vill sura fisk själv kan med fördel använda alldeles vanlig surströmming i stället. Men surströmming är mycket dyrare och med viss garanti även avsevärt godare, varför den passar bäst att servera på matbordet ihop med tunnbröd, färsk mandelpotatis och brynt lök.