450 vargar, 1 200 lodjur, 1 800 björnar och 850 järvar är de nivåer rovdjursutredaren Lars-Erik Liljelund anser vara minimum för gynnsam bevarandestatus för de stora rovdjuren.
Hur har du räknat för att komma fram till 450 vargar och 1 200 lodjur?
Direktivet med tillhörande riktlinjer är ganska tydligt på vilka bitar som ska vara med: bedöma referensområde, storlek på livsmiljö och referenspopulationen utifrån ett antal kriterier. Det är en kedja av bedömningar som man måste göra, och det finns ju ingen exakthet i det här. Jag har redovisat hur jag har bedömt utifrån den här kedjan och kommit fram till de siffrorna. Jag kan inte tolka gynnsam bevarandestatus som något annat än en biologisk-ekologisk status, säger Lars-Erik Liljelund.

Han understryker att de siffror som presenterats är hans bedömning ingen annans.
Det går inte att häva att detta är objektivt, att man aldrig kan komma fram till ett annat värde, utan det är min bedömning.
Jag har lagt ganska stor vikt vid genetik hos alla arter och utifrån det förutsättningar för populationernas långsiktiga bevarandestatus. Det är utifrån det jag har gjort bedömningen avseende gynnsam bevarandestatus.

Förslaget inte någon bottennivå
Enligt Liljelund har de föreslagna siffrorna misstolkats av vissa.
Det som väcker förvirring är att många tolkar det här som liktydigt med en bottennivå, men så är inte fallet. Direktivet ger tydliga möjligheter till att vidta förvaltningsåtgärder där lokala förhållanden så kräver. Det här delbetänkandet är egentligen en beställning som tillsammans med remissvar ska utgöra underlag när Sverige ska göra sin rapportering om rovdjurens bevarandestatus till EU-kommissionen 2013.

Ville först avstå siffra för varg
Lars-Erik Liljelund ville i det längsta avstå från att i delbetänkandet ange vilket antal vargar som krävs för gynnsam bevarandestatus.
Först var jag inne på att inte ange någon siffra när det gäller varg. Jag tycker det är rätt meningslöst att ange siffror eftersom genetiken är så erbarmlig, så istället har jag valt att dela in det i två etapper. I första etappen ska man minska inavelsgraden för att i nästa etapp låta vargstammen långsamt öka, och där har jag angett 450 som ett provisoriskt värde som man nog bör titta närmare på till nästa rapporteringstillfälle.

Så du blev till slut tvungen att ändå skriva en siffra även för varg?
Ja, det finns två sakkunniga i utredningen som kommer från regeringskansliet och dom var väldigt bestämda på att det skulle skrivas en siffra. De här siffrorna är alltså exklusive alla hänsynstaganden till acceptans, rennäring, jaktens påverkan på viltet och så vidare. Sådana faktorer ska inte vara med när man räknar på gynnsam bevarandestatus.
Det är så otroligt stort fokus på vargen och därför gjorde vi relativt sent en insats tillsammans med mitt utredningskansli för att få fram en siffra.

Men andra ord: de här siffrorna kan ligga ganska långt ifrån slutresultatet?
Ja, om man säger så här: jag har använt samma bedömningsgrunder för lo och björn, och för dessa två arter är det inga problem att tala om förvaltningsutrymme. De aktuella nivåerna ligger där över bevarandestatusen. För järv gör jag bedömningen att det relativt snart kommer att nå gynnsam bevarandestatus, men vi är inte där än. Och för vargen är det viktigaste att fixa den genetiska mångfalden.
Utifrån de forskarsamtal jag haft, både nationellt och internationellt, gör jag bedömningen att det inte är någon mening att bygga på den här vargpopulationen om man inte gör någonting åt det genetiska.
Men det finns inget i det som sagts nu som undanröjer all förvaltningsjakt på varg. Tolkar man det så, då har man tolkat det helt fel.

Vilka är de största utmaningen med det som återstår av utredningen?
Att ta steget till vilka mål vi ska ha för stammarna, för det är inte samma sak som gynnsam bevarandestatus. Där ska man väga in socioekonomiska aspekter och det handlar mycket om att lyssna. Under maj ska jag göra en turné där jag träffar viltförvaltningsdelegationerna i de berörda länen och hör på vad de säger, och tar till mig.
Vi har också ett uppdrag utlagt kring kostnader, som jag skulle vilja få ett grepp om. Det vill säga: vad kostar en varg? Det är ju ett viktigt underlag för de politiska ställningstagandena.
Om vi har resurser och möjligheter skulle jag även vilja titta lite närmare på attitydfrågorna. Det allmänna intrycket, utan att det är vetenskapligt undersökt, är att attityderna gentemot varg gick i positiv riktning efter första årets licensjakt, medan det gått nedåt efter årets jakt. Så om resurserna räcker till ska vi titta närmare på den saken också.