– Jag kollar mig fort­farande noga omkring när jag kommer hem, säger Mattias Heed.
Hatet från vargvärnarna visste inga gränser.
– Jag kunde ju aldrig tro att det skulle få sådana konsekvenser. Jag gjorde bara mitt jobb. Jag hade inte räknat med att få dödshot för att jag avlivade en svårt skadad varg, säger Mattias Heed.
Några timmar innan tolvslaget på nyårsaftonen sprang en stor varg ut framför en bil på den hårt trafikerade vägen mellan Karlstad och Kil.
Vid kollisionen skadades vargen svårt. Det ena bakbenet var söndertrasat med flera frakturer och stora blödningar. Muskler i bakbenet hade släppt från den söndertrasade benpipan.

Följde rutinerna
Eftersöksjägaren Mattias Heed ringdes ut av jourhavande polisbefäl vid LKC, länskommunikations­centralen, i Karlstad. Helt enligt den modell som fungerar vid alla andra eftersök.
Mattias hittade vargen intill viltstängslet och den avlivades med fyra skott. Förutom att det handlade om ett stort rovdjur var det egentligen inte mer dramatiskt än så. Ett djur var svårt skadat och ett väl inarbetat sätt att hantera viltolyckor initierades för att minska djurets lidande.
– Jag tänkte nog inte så mycket på det först, men när jag väl var där kom tankarna. Jag har aldrig tidigare blivit utringd för ett trafikskadat rovdjur, säger Mattias Heed.
– Visst var det speciellt, men jag såg ju direkt att vargen var svårt skadad.
Det har snart gått ett par månader sedan han sköt vargen och som en följd av det drabbades av vargvärnarnas våldsamma hat.
Vi sitter i köket hemma hos ­Mattias i bostaden strax söder om Kil. Med lite distans har han börjat bearbeta allt som inträffade.
Det är lugnare nu.
Inga hot på nätet längre, inga bilar som förföljer honom och inga ­konstiga telefonsamtal. Men oron finns fortfarande där.

Tittar sig noga omkring
Och larmet, överfallslarmet som polis­en gav honom som skydd mot hot och trakasserier, har han fort­farande kvar. En röd knapp att trycka på om det värsta händer.
Mattias har inte behövt trycka på knappen – inte än. Men oron han lever med finns kvar.
– Jag kollar alltid noga omkring huset när jag kommer hem. Kollar så att ingen varit här, eller att någon är här, säger Mattias.
Han berättar om dagarna efter nyårsafton när det snabbt spreds på nätet att han skjutit en varg. Alla lögnerna, alla konstiga påståenden och alla hot.
Några av trådarna påstod att han jagat varg tidigare på dagen, och att trafikolyckan bara var ett påhitt för att avsluta en misslyckad jakt. Alla visste tvärsäkert vad som hänt och att Mattias Heed fick skylla sig själv för det han nu skulle drabbas av.
– Det påstods att jag själv skulle ha slagit av benet på vargen för att få det att se ut som en trafikolycka. Rena dumheterna förstås, men människorna där på nätet verkade tro att det var sant, säger Mattias.
Han skulle märkas, han skulle få lida så som vargen lidit. Någon lovade att köra på honom vid nästa eftersök.
Öga för öga, tand för tand. En död varg skulle hämnas och Mattias var den som skulle drabbas.
– Jag vet egentligen inte hur de tänker. Vad skulle jag ha gjort? Fångat vargen och kört den till veterinären?

Lika viktigt som jakten
Mattias Heed är 24 år gammal. Han gillar jakt och hundar. Med ett ökat intresse för jakten har han också förstått nyttan och lärt sig mycket om eftersök.
Att han skulle börja med trafik­eftersök var en helt naturlig utveckling.
För Mattias är varje nytt eftersök en gåta som ska lösas. Inget ­eftersök är det andra likt och som så många ­andra duktiga eftersöks­jägare ­brinner han för sin uppgift. ­Efters­öken har med tiden blivit lika viktiga som jakten.
Som kontaktman med flera hårt trafik­erade vägar inom sitt område ringer polisen till honom i stort sett varje natt. På tio månader har ­Mattias gjort 129 platsbesök och många av dem har också inneburit mer eller mindre besvärliga eftersök.
– Det är så roligt, om man får säga så. Man lär sig något nytt varje gång och det är en speciell känsla när man lyckas. Jag försöker hela tiden bli bättre på det jag gör och jag har haft tur som fått följa med flera duktiga eftersöksjägare, säger Mattias Heed.

Flickvännen fick nog
Men händelserna efter att han avlivade vargen på nyårsaftonen höll på att knäcka honom. Dagarna och de första veckorna in på det nya året blev inte som Mattias tänkt sig.
Hans dåvarande flickvän stod inte ut med alla hot och när Mattias bil en morgon stod repad med sönder­slagen framruta fick tjejen nog.
Hon flyttade ut och i dag bor ­Mattias ensam.
Då funderade han allvarligt på att sluta som eftersöksjägare.
Allt var kaos, hela hans liv förändrades utan att han hade någon möjlighet att påverka eller stoppa utvecklingen. Vargvärnarna tog över hans liv.
–  Jag visste aldrig vad jag skulle möta. Jag sov dåligt eller inte alls. Jag kollade bilen noga varje morgon så att ingen hade varit där och mixtrat med bromsar eller annat och jag visste aldrig om någon varit här när jag varit borta. Flera gånger blev jag förföljd av en bil utan nummer­skyltar. De stod och väntade på mig när jag åkte hemifrån.
Mattias har fått mycket stöd och hjälp av andra inom NVR, ­Nationella Viltolycksrådet, och enskilda ­poliser har också backat upp när det ­behövts.

Översyn av eftersöksreglerna
Under en tid fick Mattias inte göra platsbesöken ensam och händelsen har lett till en allmän översyn av reglerna för eftersök av trafikskadade rovdjur.
I Värmland måste man numera vara två eftersöksjägare och finns det möjlig­het ska också en polis­patrull finnas på plats när ett rovdjur skadats.
För Mattias har livet så sakta börjat normaliseras. Men ärren finns fortfarande kvar. Oron finns där, och som så många andra brotts­offer beskriver Mattias hur hans liv förändrats.
– Jag tittar mig alltid omkring och är jag ute på en viltolycka så finns alltid tankarna där. Det känns aldrig tryggt när det kommer bilar och i huvudet mal tankarna på att jag ska köras över, att jag ska dödas, säger Mattias.
Skadorna på bilen kostade honom 7.000 kronor i självrisk. Polisen tog inte den kostnaden men en jakt­kamrat startade en insamling på nätet som snabbt täckte självrisken. Det blev till och med pengar över som Mattias nu ska skänka till vård av vargskadade hundar.

Ny viltspårhund
Tomrummet efter flickvännen har fyllts av bayerska viltspårhunden Sako, som nu sju månader gammal har börjat spårträningen för att bli en godkänd eftersökshund. Det är en riktig vän.
– Sako är med mig överallt, säger Mattias.
Det Mattias Heed drabbats av ­borde leda till en viss bitterhet, rent av ilska mot de människor som försökt förstöra hans liv. Men Mattias tänker inte så.
– Det är klart att jag var förbannad på de som slog sönder bilen, men jag förstår också de som värnar vargen och menar att den också måste få finnas. Men det jag fortfarande inte förstår är varför de gav sig på mig? Det här var en svårt skadad varg som bara hade fått lida ännu mer om jag inte skjutit den, säger Mattias.
Han har hunnit tänka mycket på det som hände, hur snabbt helt vilseledande information spreds på nätet och vilka effekter det ledde till. Mattias har på det hårda sättet fått lära sig vad extrema vargvärnare är kapabla till.
– Men jag har också många ­positiva erfarenheter. Det är otroligt många som på olika sätt hört av sig och ­stöttat mig. Det har hjälp mig, det känns bra, säger Mattias Heed.

”Bevisläget är inte lätt”

Polisutredningen av hot och skadegörelse riktade mot Mattias Heed har inte lett fram till någon misstänkt person. Polisen har inte genomfört några förhör. 

– Utredningen är inte nedlagd, men bevisläget är inte det lättaste. Nu väntar vi svar på den tekniska undersökningen, säger Bengt Stevensson, länsansvarig polis för NVR och eftersöks­jägarna i Värmland (bilden ovan). Han håller inte själv i den utredningen, men håller sig löpande informerad.
– Det mest intressanta nu är eventuella finger­avtryck på den lapp som placerats under vind­rutetorkaren, och självklart den bil som förföljde Mattias Heed. När det gäller bilen har vi tyvärr inga säkra spår, säger Bengt Stevensson.
På lappen stod det ”Vågar du starta?” och där kan finnas spår som leder utredningen framåt. I övrigt har händelserna lett till en skärpning av regelverket vid eftersök på rovdjur.
– Det pågår en allmän översyn av reglerna, och där har vi gått före i Värmland när vi säger att det alltid ska vara två eftersöksjägare ute vid eftersök på rovdjur, säger Bengt Stevensson.
Hoten mot Mattias Heed har betecknats som förgripelse mot tjänsteman, och anses som allvarligt. Under alla träffar med eftersöksjägare pratar Bengt Stevensson om händelsen och det ­utsatta läge som eftersöksjägare kan hamna i.
– Det är en mycket farlig arbetsplats att leta efter skadade djur längs trafikerade vägar. Jag försöker få alla att tänka på riskerna, men också hur de sen lägger ut bilder på sociala medier. Där manar jag till försiktighet, säger Bengt Stevensson.