Vem har egentligen rätt till jakt och fiske i Talma samebys område ovan odlingsgränsen? I en pågående tvist i Gällivare tingsrätt ifrågasätter staten samebyns påstående om ensamrätt grundad på urminnes hävd. Kärnfrågan gäller konkurrerande markanvändning – historisk och nutida.

Talma sameby stämde staten 2022 och kräver samma rätt som Girjas sameby – det vill säga en ensamrätt till jakten och fisket.

De historiska förhållandena

Justitiekanslern, JK, företräder staten och har låtit Luleå tekniska universitet, LTU, ta fram en rapport om de historiska förhållandena i området. Samebyn tog, som svar på den, också fram en historisk rapport, som starkt ifrågasatte slutsatserna i statens rapport.

Nu har JK svarat på kritiken i ett yttrande som lämnats in till Gällivare tingsrätt.

Talma sameby och staten står långt ifrån varandra i frågan om vem som har rätt till jakten och fisket inom samebyns område ovan odlingsgränsen. Samebyn hävdar att den genom urminnes hävd har en ensamrätt, medan staten gör gällande att annan markanvändning under lång tid förhindrat en sådan rättsutveckling.

Enligt staten har det sedan 1500-talet funnits en kontinuerlig närvaro av en finskspråkig befolkning som levt på jakt och fiske i området. Denna konkurrens, i kombination med annan historisk markanvändning, gör att samebyn inte uppfyller de juridiska kraven för att anses ha upparbetat en hävdvunnen rätt.

Medeltiden

JK har tidigare påtalat att det från sen järnålder genom medeltiden funnits en kontinuerlig markanvändning på området av finskspråkiga grupper: kväner, tornedalsbönder och birkarlar, som också ägnat sig åt bland annat jakt och fiske.

Staten ifrågasätter samebyns försök att bortse från markanvändning på nuvarande privat mark. Man menar att relevant tidpunkt för bedömningen är den historiska perioden då rättigheterna påstås ha upparbetats – då marken ännu inte var privatägd. Högsta domstolens resonemang i Girjasdomen anförs som stöd.

”Det faktum att viss mark inom området idag utgörs av privat mark innebär därför inte att den historiska markanvändningen där saknar betydelse för frågan om konkurrens.”

Parterna är oeniga

Parterna är även oeniga om hur markanvändning utanför området ska beaktas. Staten menar att hela den dåtida livsföringen, inklusive användning av närliggande marker, måste tas med i bedömningen. Samebyn fokuserar däremot främst på vad som skett inom de exakta gränserna.

En viktig del i målet är de olika forskningsrapporter som parterna åberopar. Samebyns experter ifrågasätter statens forskning från LTU, och menar att den fokuserat ensidigt på att visa på finskspråkig närvaro snarare än att ge en objektiv och bred helhetsbild. Staten svarar att denna inriktning varit nödvändig, eftersom tidigare forskning till stor del fokuserat på samisk närvaro.

Tingsrätten

Målet ligger nu hos Gällivare tingsrätt, där staten begärt att det ska sättas ut till muntlig förberedelse. Utgången kan bli avgörande inte bara för Talma sameby, utan även för hur liknande mål om samiska rättigheter kommer att prövas i framtiden.