Skogsägarnas organisationers acceptans för älgskador är max 30 procent förstörda tallar i ungskogen mätt vid fyra meters trädhöjd. Varför just 30 procent? Jo, för att med en sådan skadenivå kan vi senare hantera effekterna av viltbetet genom aktiv skogsskötsel.

Säker höjd

Hur blir då max fem procent förstörda tallar per år lika med 30 procent förstörda tallar vid fem meters höjd? Det vill säga den höjd när älgen inte längre kan komma åt att bryta av ungtallarna.

Jo, tallar i Sverige uppnår oftast fem meters älgsäker höjd vid 10–15 års ålder. Före att de blivit fem meter höga riskerar ungtallarna däremot att bli allvarligt skadade av betande älg varje år. I delar av landet där tallen växer långsammare gäller max två procent årliga skador.

Står tätt

30 procent allvarliga skador innebär att skogsbruket till del kan hantera denna maximala skadenivå, genom att 30–35 procent av tallarna ändå vanligen gallras bort vid 35 års ålder. 

När vi gallrar så gallrar vi idag företrädesvis bort skadade tallar, träd som står tätt eller träd av fel trädslag. Det ska också sägas att en del älgskadade tallar duger till massaved eller bioenergived.

Men tyvärr återfinns de skadade tallarna ofta i grupper så man tvingas ändå lämna kvar vissa skadade även efter gallringen. 

Gillar älgjakt

Att skogsägarna ändå kan acceptera upp till 30 procent skadenivå beror på att många av oss gillar älg och älgjakt eller har arrendatorer som gör det. 

Men varför prioriterar många jaktintresserade skogsbrukare ändå skogsodling före maximalt med vilt i skogen?

Det är för att aktivt skogsbruk i till exempel Götaland inbringar i storleksordningen 2 000 kronor per hektar i form av virke årligen, jämfört med jakten som ofta kostar 100–200 kronor per hektar i årligt arrende. 

Vi har då ett relationstal mellan jaktvärde och skogsbruksvärde på i storleksordningen 1:10, objektivt sett. Men för mig betyder jakten mycket, så kanske relationen 1:5 gäller i mitt fall.

Däremot är jakten precis lika trevlig, oavsett om vi har tre, fyra eller sex älgar att skjuta i laget. Bara vi får jaga.

Till räntan

När räntan på lånen till banken ska betalas med 3 000 kronor per hektar och år vid ett normalt fastighetsvärde, så är det skogsinkomster och inte jaktupplevelser som krävs.

Särskilt om vi vill att vanligt folk ska kunna fortsätta äga skog. Då får älgskadorna inte överstiga värdet av jakten med så värst mycket. För då räcker inte virkesinkomsten till bankräntan.

Årets höjdpunkt

Skogsägarens virke ger dessutom viktiga exportinkomster åt Sverige och värdefulla arbetstillfällen på landsbygden. 

Samtidigt är jakten årets höjdpunkt tillsammans med kompisar och grannar, och den gör vår fritid mycket rikare.

Vi jägare och skogsbrukare behöver lyckligtvis inte välja det ena eller det andra, utan kan glädjas åt både skogsbruk och jakt.

Men det förutsätter att vi hjälps åt att balansera det hela och står upp för äganderätt och kommer ihåg balansen mellan vilt, foder och skadebild där gränsen är fem procent årliga skador enligt Äbin.

Alla förlorar

Aktiva skogsbrukare är viltets och jägarnas bästa vänner. Men om jägarna ständigt strävar efter att hålla lite större viltstammar än vad det finns foder till så blir alla förlorare, när kalvvikter minskar och reproduktionen sjunker. 

Skogsägare och jägare måste hjälpas åt med att förvalta viltet så att balans råder mellan viltstammar och det foder som svenska skogsägare producerar i vår förnybara skog.

Siffror och fakta

Vi behöver Äbin och Skogsstyrelsens foderprognoser för att hitta balansen och se trenderna i skogen, så att vi kan anpassa avskjutningen.

Först när vi inventerat och fått fram siffror och fakta vet vi hur vi har det med balansen mellan älgens betestryck, tillgängligt foder samt skogsägarens möjlighet att odla kvalitetstimmer.

LG Hedlund
Medlem i Jägareförbundet och Södra