Sedan dess har den stora älgtjuren burit kronor med 9, 12, 15, 18, 15 och nu 17 taggar. Att han ”bara” bar 15 taggar i förfjol berodde på att han inte fällde hornen i normal tid, förmodligen på grund av att en ko med fel på äggledarna gick och brunstade om gång på gång hela vintern.
Det ledde till att en annan stortjur blev ihjälstångad av Mr Big och att han själv fällde hornen fem veckor senare än året innan. Då ramlade prydnaderna av den 15 respektive 17 december.

Får fina kalvar
Mr Big är nu 8,5 år och får väldigt fina kalvar efter sig. Vi har till exempel aldrig förut sett fjolingar med 6–8 taggar här ute på Östgötaslätten.
En intressant detalj kan vara att han i stort sett aldrig är längre från ett bebott hus än 500 meter, oftast betydligt närmare. Han har bättre koll på människorna än vi har på honom.
Nu börjar älgjägarna inse att stortjuren inte längre är särskilt ätlig, utan att han verkligen gör mest nytta ute i skogen. Att ha en sådan tjur i markerna och veta att chansen finns att träffa på honom gör det mycket mera spännande att gå ut, både med och utan bössa. Han är nog en av landets mest fotograferade vilda älgar.

Älgvård
Jag har lobbat väldigt mycket kring det här med älgvård och älgjakt för att få en bred och bra syn på detta här på Östgötaslätten. Vi har landets nästan allra sämsta älgstam, numerärt sett. En ko per 2.000 hektar och knappt en tjur per 1.000 hektar, före jakten. Så vi jagar individer och inte ett bestånd.
Många av de gamla traditionerna lever kvar bland jägarna och det tar tid att ställa om. Man har en licens/tilldelning och många känner att det i princip är fritt att gå ut i skogen och skjuta enligt den, men så bra är inte planen att det fungerar.
Det kan till och med stå i våra papper att så och så många älgar ska skjutas. Jag tycker man kan vända på det. Vi måste se till vad som ska vara kvar i skogen efter jakten. När man säkrat de djuren, med visst tillägg för trafiken och att ganska många djur faktiskt självdör, så kan man kanske plocka bort några dåliga, små djur, fibromälgar och en och annan köttälg.

Gunnar Kjellin