Under 1970-talet var det ett inflöde av vargar från Ryssland till Finland.
Från mitten av1800-talet finns en mycket slående bild av hur en gråvarg ser ut. Den stämmer mycket väl överens med 1970-talets skjutna vargar.
Korta öron, trekantigt huvud utan någon framträdande panna. Ingen midja och en svans som pekar nedåt. Det är intressant att jämföra med Kaj Granlunds skrift ”Från gråvarg till hybrid”.
Praktiskt taget alla våra vargar uppvisar drag som tyder på inblandning av hund. Kaarlo Nygrens reaktion på svensk varg skjuten i västra Norge ”Får en gråvarg se ut hur som helst?”
Hela genetikdebatten har ett löjets skimmer över sig. När man började ifrågasätta huruvida det kunde finnas hybrider i vår population kontrade forskarna med Liberg i spetsen att man hade hundra procent koll. Vid närmare granskning visade det sig att man inte hade någon kontroll på ursprungsvargarna.

Lämpliga partners
Det visade sig också att det finska jämförelsematerialet hade stora brister. När sedan hybrider rapporterades från hela vargzonens gräns mot kulturbygd i Europa började man naturligtvis undra över varför hybrider inte uppstod i norr.
Våra laikor och jämthundar var, och är, bra partners till vargen. Ryska gränsvakter använde korsningar laika-varg eftersom sådana gjorde sitt arbete utan att skälla.
När man nu inte längre kunde hävda att hybrider var ett okänt fenomen sa man att djur som jagar som en varg betraktar vi som varg.

Varg och prärievarg
Den nyutkomna boken ”The Real Wolf” använder ett kapitel åt att analysera det misch-masch av ”genetiska” vargar som har uppstått där ingredienserna består av rödvargar från östra USA, kvarvarande vargar från slätterna, The plains wolf, samt den mexikanska vargen från sydvästra USA.
Till detta tillkommer från Kanada The timber wolf, välkänd från Yellowstone-området. Samtidigt har prärievargen expanderat österut. Alla dessa populationer hybridiserar friskt.
Av visst intresse är uppkomsten av vad som kallas coywolf, varg-prärievarg. Folksångerskan Taylor Mitchell föll offer för just sådana.
Schakalen är på frammarsch i Sydeuropa. Nuvarande vilda hundar, vargar och schakaler kan få fertila avkommor.

En kassako
Kaj Granlund har nyligen gett ut en ny skrift, ”Vargens Europa”. Där redogör han i detalj för hur en äkta varg ser ut. Han visar på de drag som visar att det finns hundgener iblandade.
Helt klart är att ur biologisk synvinkel är vår vargpopulation totalt betydelselös globalt sett. Vargen är främst en kassako för så kallade miljöorganisationer och en outsinlig källa av pengar för forskningsprojekt.
Den enda forskning kring vargen som inte bedrivs är vargens inverkan på vårt tusenåriga kulturlandskap med dess verkliga biologiska mångfald.

Calle Seleborg
Likenäs