När man tittar på analysprotokollen av våtfoder för 2013 och 2014 kan man konstatera att vissa fodermärken konsekvent har för mycket råfett och för lite råprotein jämfört med vad som deklarerats på förpackningarna. Bara för ett företag med anmärkningar är det tvärtom, för lite fett och för mycket protein.
– Råvarorna är nog ofta fetare än vad tillverkarna tror. Man ser inte hur mycket fett det är i, säger Emma Törnbom på Jordbruksverket.
Här har de torrfodertillverkare en fördel som använder sig av köttmjöl. De får in ett redan analyserat mjöl och kan optimera sina recept efter det.
– Det är svårare att bedöma färska råvaror. Utmaningen för färskfoderföretagen är att bedöma råvaran, de har inget system för det, menar Emma Törnbom.
– Men det pågår en diskussion om hur det ska lösas.

Vartannat år
Det är dock omöjligt att säga om skillnaderna mellan analyser från två år tyder på att vissa företag ”skärper sig” medan andra kör på som vanligt. Jordbruksverket tar prov vid ett enstaka tillfälle och framöver kommer kontroller generellt endast att göras vartannat år.
– I år kommer det att göras väldigt få kontroller på färskfoder. De har fått en lägre säkerhetsklass eftersom avvikelserna inte är något som gör djur sjuka, det hittas ingen salmonella till exempel, säger Emma Törnbom.
De avvikelser som fanns 2013 och 2014 handlar om några gram för mycket eller för lite per 100 gram kontrollerat foder. Något märke innehöll dubbelt så mycket fett än vad man deklarerat.

Andra avvikelser
– Men det kan finnas andra avvikelser också, till exempel i förhållandet mellan kalcium och fosfor, fortsätter Emma Törnbom.
Det är något som har kontrollerats förr, men efter att det kom en ny märkningsförordning 2011 behöver tillverkarna bara deklarera tillsatt mängd kalcium och fosfor, inte totalt innehåll.
I och med det blev det omöjligt för Jordbruksverket att analysera innehåll kontra deklarerat innehåll och därför görs inte någon koll av kalcium/fosfor längre.

Välkomnar kontroller
– Vi tycker det är väldigt bra med inspektionerna, säger Emil Ekman på Fodax i Nässjö.
Dels ger de en bra koll på verksamheten och produkterna, dels får företagen en uppdatering om vad som händer på lagområdet. Trots att de innebär en kostnad för företaget tycker Emil Ekman att det är synd att antalet inspektioner ska dras ner från två per år till en vartannat år.
– Vi har haft ganska stora avvikelser, framför allt vid den senaste kontrollen, trots att vi har höjt det deklarerade värdet för råfett, berättar han.
– Vi har konstaterat att råvarorna blivit fetare. Om djuren har blivit fetare eller om slakterierna tar vara på fettet sämre vet jag inte, fortsätter Emil Ekman.
Företaget deklarerar nu ett ännu högre råfettvärde på sina produkter och har även tillsatt mer proteinpulver i form av potatisprotein, för att andelen fett ska bli mindre.
– Det vi har sett är att mycket fett har varit negativt för hårt arbetande hundars levervärden. För sällskapshundar är det inget problem, det är bara att minska fodergivan.
– Många som kör drag kombinerar torrfoder och färskfoder. Det är nog dels av ekonomiska skäl, men också näringsmässiga, säger Emil Ekman.

Omöjlig ekvation
– Det är en omöjlig ekvation att få ihop. Vi blandar alltid likadant, men råvarorna varierar. Jag misstänker att alla tillverkare av färskfoder har samma problem, säger Jan Nilsson på Bravo Hundfoder i Klippan, om variationerna av fett och protein.
– Tidigare deklarerade vi ett min–maxvärde av näringsinnehållet. Det får vi inte lov att göra längre, men ett exakt värde är omöjligt att ge, fortsätter han.
– Det är som när du köper köttfärs i affären, ibland är den röd och ibland är den mer vit, det är fettinnehållet som varierar, förklarar Jan Nilsson, för att ge ett exempel.
Färskfodertillverkarna har också en hållbarhetsfaktor att ta hänsyn till.
– När vi får in råvaror används de samma dag. Om vi skulle göra en analys av näringsinnehållet så skulle maten vara klar innan svaret kom, säger Jan Nilsson.