Sabrina Dressel och Camilla Sandström är två av de totalt fyra författarna till den ännu opublicerade rapporten ”En studie om licensjaktens effekt på attityder till varg, vargförvaltning och förtroende för förvaltande myndigheter”.

”Olyckligt att rapporten fått fötter”

Dressel och Sandström svarar skriftligt på Svensk Jakts fråga: Anser du att rapporten ger stöd till Rovdjursföreningens argumentation?

”Om vi går in på licensjaktsstudien kan vi inte visa några egentliga förändringar eller något tydligt mönster i de län som jämförs över tid i undersökningen. Syftet med studien var att testa sambandet mellan licensjakt på varg och allmänhetens attityder, mer specifikt deras acceptans av varg- och vargförvaltning och deras förtroende för förvaltande myndigheter.

Därför mättes attityderna bland allmänheten innan och efter jakten.

I den kvantitativa delen av studien (enkäten) kunde vi inte hitta en tydlig effekt av licensjakten på allmänhetens attityder till varg, dess förvaltning eller tillit till förvaltande myndigheter.

I vissa län identifierades signifikanta förändringar – men genomgående med små effektstorlekar (det vill säga styrkan i sambandet – om identifierade skillnader är tillräckligt stora för att vara meningsfulla i verkligheten och om det ska anses vara viktigt) varför vår undersökning inte kan sägas visa någon egentlig förändring i attityderna till varg.

Dessutom varierade även förändringens riktning (mer eller mindre positiva eller mer negativa attityder) mellan länen. I vissa aspekter observerades till och med förändringar i kontrollänen. Liknande utfall såg vi inom våra analyser på kommunnivå, där varken kommuner där jakten ägde rum eller kommuner utan jakt, inom de fyra länen som genomfört licensjakt (Värmland, Gävleborg, Örebro och Västmanland) visade några egentliga förändringar.

Utifrån detta konstaterar vi att licensjakten inte haft någon egentlig effekt på allmänhetens attityder till varg. Men det är viktigt att sätta dessa resultat i samband med intervjuerna med direkt berörda aktörer. För dem är licensjakten en central del i vargförvaltningen och påverkar delvis deras syn på de involverade myndigheterna.  

Vad studien inte har testat är om det finns potentiella långtidseffekter av att tillåta licensjakt på allmänhetens acceptans av varg och förtroendet för myndigheter. Med tanke på historiken för de tidigare licensjakterna och att beslut fattas på årsbasis i kombination med osäkerhet i överklagandet har det inte förekommit någon kontinuerlig “exponering för licensjakten”.

Även om några av intervjupersonerna talar om en normalisering av processen så har det inte varit en permanent realitet att det kommer att bli en licensjakt på varg och sett i kombination med de juridiska aspekterna skapar det en viss grad osäkerhet för både de inblandade aktörerna och myndigheterna. Det behövs således fler mätningar över tid för att kunna säga något med större säkerhet. Det framgår också tydligt i rapporten. 

Detta behöver sättas in i ett större sammanhang där vi ser en förändring i vargpopulationen över tid, och således också erfarenheterna av varg på lokal nivå – det vår studie visar är att en enskild åtgärd som licensjakt inte påverkar allmänhetens attityder till varg.  

För att studera eventuella långstidseffekter behövs upprepade mätningar som den stora undersökningen som vi inleder vårt svar med också visar.” 

Sabrina Dressel, anknuten som postdoktor till Statsvetenskapliga institutionen vid Umeå universitet.

Camilla Sandström, professor vid statsvetenskapliga institutionen, Umeå universitet.