Det var i fredags, den 13:e augusti, som systrarna slog upp sitt tält vid en tjärn i närheten av Garberg, utanför Mora. De hade vandrat några hundra meter från bilen för att hitta en bra tältplats, vädret var soligt och varmt och dessutom var fiskelyckan god.

Fångsten åt de genast till middag.

Systrarna Emelie och Sofie Danielsson.

– Vi slängde fiskrenset i tjärnen för att inte det skulle locka till sig några djur. Resten av maten packade vi ner i våra ryggsäckar, berättar Emelie Danielsson, 31.

Men så kom regnet och de båda gick in i tältet och lade sig skavfötters och myste. I fjärran hördes ett åskväder och de hade det gott där inne i tältet. Men vid 19-tiden hände något.

”Där stod en väldigt, väldigt stor hund”

– Jag kände jag något som ryckte till i foten. Jag stelnade till, tyckte att jag hörde något och satte mig sedan upp och tittade ut genom en av tältets ventilationsluckor. Där stod en väldigt, väldigt stor hund. Den var ljus, hade rak svans och enorma tassar, berättar Sofie Danielsson, 28.

Men snart gick det upp för henne att det inte var någon hund som stod på andra sidan tältduken. Det var i själva verket en stor varg. Och den var så nära att hon hade kunnat röra vid den om tältets öppning hade varit på den sidan.

Sophie vet inte om vargen nappade tag i hennes fot eller om det var repet som de spänt runt tältet för stormsäkring som touchade i henne.

Kändes som timmar

– Jag viskade ”varg”, till syrran och hon skrek till. Strax efter hörde vi sniffningar och hur vargen gick i ljungen runt tältet. Hur länge den gick omkring där är nästan omöjligt att säga. Det kändes som timmar men så lång tid var det inte.

De båda beskriver situationen när vargen gick runt deras tält som otrygg och väldigt obehaglig.

– Vi visste inte vad vi skulle göra men ringde till pappa som är jägare, säger Sofie.

”Polisen berättade att ingen människa har dödats av varg sedan 1800-talet och att vi skulle vara lugna.”
– Sofie Danielsson 

Han lovade att komma direkt tillsammans med ytterligare förstärkning. Problemet var bara att det skulle ta dem ett par timmar att komma fram. Därför ringde systrarna även polisen, av dem fick de dock ingen hjälp.

– Polisen berättade att ingen människa har dödats av varg sedan 1800-talet och att vi skulle vara lugna. De skulle också kolla om någon eftersöksjägare kunde komma till oss, men sedan hörde vi inget mer om den saken, berättar Sofie.

Gläfste och ylade

De blev kvar i tältet och efter en stund hörde de hur flera vargar gläfste och ylade intill dem.

– Då tog vi kontakt med polisen igen men de var mest noga med att berätta att vi inte fick skada någon varg, berättar Emelie.

Åtta länsstyrelser säger nej till vargutsättning

När allt åter blev tyst utanför tältet fick hon nog.

– Jag snubblade ut ur tältet med en fickkniv i handen. Då var vargarna försvunna.

”Jag snubblade ut ur tältet med en fickkniv i handen. Då var vargarna försvunna.”
– Emelie Danielsson

Raskt började Sophie packar ner tältet medan Emelie höll vakt.

– Tankarna snurrade i huvudet. Syrran såg ju inte djuret och jag började nästan tvivla själv på att det verkligen var en varg jag såg, säger Sofie.

Men efter en stund fick hon återigen se en stor, ljus varg. På andra sidan tjärnen, cirka 200 meter från dem. Vargen gick där i tjärnkanten ett tag innan den försvann.

– Nu såg även jag vargen. För det var verkligen en varg, det är vi båda 100 procent säkra på, slår Emelie fast.

”Vargen sökte upp oss”

De hade åter kontakt med polisen, som den här gången rådde dem att packa på sig rejält med grejor och föra oväsen. Allt för att försöka skrämma vargen.

– Men vi ville inte föra oväsen. Det var ju vargen som sökte upp och visade intresse för oss. Så ska de inte bete sig och vi valde därför att vara lågmälda, berättar Sofie.

När läget hade lugnat sig började de gå mot bilen.

– Men vi vågade inte gå på åsen mot parkeringen och valde därför att gå i tjärnkanten. Vi tänkte att det skulle bli svårare för vargen att attackera oss om vi hoppade i vattnet, säger Emelie.

Mellan dem och bilen

Men så plötsligt dök vargen upp igen. Den här gången närmare dem. Dessutom var vargen mellan där de stod och deras bil.

– Det sista vi såg var att den gick mot vårt håll, det var olustigt. Men sen såg vi billyktor komma närmare, hjälpen var på plats. Totalt var det varg runt oss i ett par timmar innan de kom, berättar Emelie.

Det är två samlade men skakade syskon som i efterhand berättar vad de varit med om.

”Jag är bara tacksam för att vargen kom så pass tidigt på kvällen så att det inte hunnit bli mörkt. Jag vet inte hur vi hade agerat om det dessutom varit kolsvart.”
– Sofie Danielsson

– Jag var naiv och trodde inte att sådant här kunde hända. Jag är bara tacksam för att vargen kom så pass tidigt på kvällen så att det inte hunnit bli mörkt. Jag vet inte hur vi hade agerat om det dessutom varit kolsvart, funderar Sofie.

– Jag kommer aldrig mer att tälta under kalfjället, man måste ha uppsikt runt tältet, konstaterar Emelie.

Ingen hjälp av polisen

De båda är kritiska till att polisen inte ville hjälpa dem i den olustiga situationen som uppstod.

– Att i det där läget istället rabbla en massa statistik gjorde bara saken värre, vi fick känslan av att polisen var mer intresserade av vargen än vad de var av oss, säger Sofie Danielsson.

• Tror ni att polisen agerat annorlunda om ni ringt att berättat att ni hört skott och hittat en död varg?

– Ja, då är jag övertygad om att de skickat poliser till platsen, säger Emelie Danielsson.