Han är personen Svensk Jakt ringer när det dyker upp frågor om viltsjukdomar, hårlösa älgar och björnar som eldas upp efter att ha skjutits på skyddsjakt. Biträdande statsveterinär Erik Ågren, chef för SVA:s viltsektion, brukar ha svar på det mesta.

Men han är också en flitig jägare och nyinvald i Svenska Jägareförbundets styrelse sedan i juni, med särskilt ansvar för Kustrådet.

Jakt med drivande hund och även bågjakt är några andra av Erik Ågrens intresseområden.

Erik Ågren har sin arbetsplats på SVA, Statens veterinärmedicinska anstalt, utanför Uppsala. Där är han biträdande statsveterinär och chef för viltsektionen. Foto: Lars-Henrik Andersson

Allvarliga smittor

I sitt jobb på SVA är Erik Ågren bland annat ansvarig för övervakning av viltsjukdomar, främst allvarliga smittor som CWD, afrikansk svinpest och dvärgbandmask.

– I uppdraget från Naturvårdsverket med stora rovdjur ingår hantering av alla hittade döda djur och undersökning av djur fällda under olika former av jakt, vilket ger inblick i förvaltningen av dessa arter. På SVA har vi nu också ett program för hälso- och sjukdomsövervakning av marina däggdjur, där sälen som jaktbart vilt ingår.

Ingen jakttradition

Erik började jaga med sin blivande svärfar, det fanns ingen jakttradition i hans egen familj.

– Men djurintresse och jaktlust har nog alltid funnits hos mig, och skytte i olika former började jag med tidigt. Skytte är både kul och nödvändigt för att upprätthålla förmågan, och jag höll tidigare på även med pistolskytte, förutom att träna hagelskytte och älg- eller grisbaneskytte, säger Erik Ågren.

Han har ett särskilt intresse för bågskytte och har nyligen köpt en jaktbåge.

– Jag tränar bågskytte med mål att ta bågjägarexamen. Det blir intressant att se när bågjakt blir tillåten i Sverige, annars får jag prova denna utmaning i något grannland framöver.

Medlem sedan länge

Erik Ågren har varit medlem i Svenska Jägareförbundet i många år, men har inte varit föreningsaktiv.

– När jag började på SVA föll det sig naturligt med en yrkesmässig samverkan med förbundet och dess medlemmar, då min närmaste chef Torsten Mörner var aktiv där i olika roller och introducerade oss övriga viltveterinärer. Det var ett aktivt val att själv inte vara aktiv inom Jägareförbundet tidigare.

Jägarna och Jägareförbundet är de Erik Ågren har mest kontakt med i jobbet. Att hålla föredrag, informera och utbilda är en stor del av arbetet. Foto: Lars-Henrik Andersson

Fick klartecken

Nu känner Erik Ågren att han har varit aktiv inom jakten, som är hans största fritidsintresse, så länge att det kunde vara dags att göra en insats.

– Jag har även frågat generaldirektören om det var vettigt och lämpligt med tanke på mitt jobb, innan jag sa ja. Jag fick klartecken att bli nominerad, men skulle det uppstå risk för jäv i någon fråga får jag avstå att agera.

Och även om han saknar erfarenhet från Jägareförbundets föreningsverksamhet, har han varit aktiv i andra föreningar och styrelser, främst inom idrott, men även till exempel skytte och odling.

Vad vill du åstadkomma inom Jägareförbundet?

– Min yrkeskunskap och det jag jobbar med kan vara ett bra komplement i styrelsen. Jag kan bidra med kunskap om den veterinära biten, vilt och viltsjukdomar. Det är nog bra att ha den kompetensen i styrelsen och en vetenskaplig grund att stå på när man fattar beslut.

Hur kommer ordförandeskapet i Kustrådet in i bilden?

– Det är tänkt att någon i förbundsstyrelsen ska vara ordförande i de olika råden. Jag har varit involverad i Kustrådet tidigare, som representant för SVA. Det passade därför väldigt bra att jag fick uppgiften som ordförande.

Vad har tumultet inför och under årsstämman gett dig för bild av Jägareförbundet?

– Jag tycker att de flesta tittar framåt nu, det kan bara bli bättre. Det känns som ett okej startläge och avskräcker inte, säger Erik Ågren.