Tre jägare i ett jaktlag på Stor-Furuön i Luleå skärgård klagade till länsstyrelsen över att renar uppehållit sig på ön den tid på året då de inte får vistas där. Jägarna lutade sig mot rennäringslagen som säger att den som lider ”skada eller olägenhet av någon betydelse” kan vända sig till länsstyrelsen.

Älgarna lyste med sin frånvaro

Jägarna menade att renar befunnit sig på ön, som en sameby anser utgör vinterbetesland, under den tid på året då renarna inte får vistas där (maj-september). Att renar ändå vistas på ön under i stort sett hela året har bidragit till att älgarna undvikit ön och när jaktsäsongen 2020 avslutades hade jaktlaget inte lyckats skjuta någon älg på Stor-Furuön (det fanns inte älg på ön under hela hösten).
Så här beskrivs problematiken i kammarrättens dom:
”Stor-Furuön har haft en stor älgpopulation i förhållande till sin areal och den minskade älgtillgången beror på de minst fem till tio renar som stadigvarande uppehållit sig på ön sedan 2015. Det finns en risk att skärgårdens älgar undviker Stor-Furuön även under kommande år. Att jaktlaget vissa tidigare år, trots kvarlämnade renar, lyckats skjuta det antal älgar som jaktlaget haft licens för visar endast att inte alla älgar lämnat ön dessa år.”
Länsstyrelsen och förvaltningsrätten avvisade jägarnas klagan och begäran att utdöma vite och att samebyn avlägsnar renarna.

Sameby får böta för renar på skärgårdsö

”Uppkommen skada”

Men kammarrätten resonerar annorlunda.
”En jakträttshavare har ett intresse av att vårda sina jaktmarker och få till stånd en god tillgång på vilt. Detta intresse finns enligt kammarrättens mening året om, även om jakt bara får bedrivas under viss tid. Att renar uppehåller sig i ett område under tid när renskötsel inte får bedrivas där kan därför medföra skada eller olägenhet av någon betydelse även innan jaktsäsongen startar, trots att omfattningen av skadan visar sig först när jakten startar. Länsstyrelsen har i likhet med detta resonemang bedömt att en situation där jaktmarker töms på älgar och sedan förblir utan älgar bör anses vara en uppkommen skada eller olägenhet även om den inträffar före jaktstarten.”

Renar störde jakt – förvaltningsrätt ger jägare rätt

Inte enig

Vidare konstaterar kammarrätten i Sundsvall att renarna påverkat förutsättningarna för den kommande jakten på ett sådant sätt att ”klagandena lider skada eller olägenhet av någon betydelse av att renar vistas på jaktmarkerna när vinterbetessäsongen är över.” Kammarrätten anser att skadan eller olägenheten får anses ha funnits redan när jägarna i maj 2020 anmälde till länsstyrelsen att det fanns renar på markerna och då ansökte om vitesföreläggande mot samebyn.
Rätten var inte enig. Ordförande Mats Törnered, kammarrättslagman, meddelade skiljaktig mening med motiveringen att användandet av ordet ”lider” i domslutet innebär att skada eller olägenhet redan måste ha uppkommit för att ett vitesföreläggande ska få utfärdas.
”Enligt min mening ger bestämmelsen också utrymme för att utfärda ett vitesföreläggande i syfte att skada eller olägenhet inte ska uppkomma. I övrigt är jag ense med majoriteten.”
– Det viktiga med kammarrättens dom, som kan ses som prejudicerande, är att vitesföreläggande enligt paragraf 71 i rennäringslagen kan tillämpas från första maj och inte som länsstyrelsen hävdat först när jaktsäsongen börjat, säger Lars Brindt, en av de jägare som överklagade länsstyrelsens beslut och som nu alltså fick rätt i kammarrätten.