Utan att lägga några värderingar i utfallet av Svenska Jägareförbundets årsstämma, så känns det som att vi har bevittnat en gymnastiklektion på en mellanstadieskola där lektionen innefattade den gamla leken Skeppsbrott.

Man har hoppat runt på bommar och mattor och klängt i ribbstolar, allt för att undvika att nudda golv.

Nuddar man golvet är man nämligen ute ur leken.

Hur kunde det bli så här? Vad är orsaken till haveriet? Och hur i hela friden ska man reparera det läckande skeppsskrovet när det fortsätter att läcka in vatten även efter att man satt båten på grund?

Byt krets istället

Det vi läser i efterdyningarna till grundstötningen från olika medverkande aktörer på kommandobryggan får ju inte manskapet, eller medlemmarna, att tro att man har lösningar på problemet.

I ena andetaget vill man att vi ska försonas, i nästa andetag beskyller man varandra för att vara tvivelaktiga kommunikatörer.

Rörigt?

Det brukar leken skeppsbrott vara.

Det verkar som att vi först och främst måste klargöra för medlemmarna att:

• Lämnar man förbundet, lämnar man sitt inflytande i de lokala frågorna som viltförvaltningsdelegationerna handhar i det län man ämnar jaga.

• Det är medlemmens egen krets som blir mest lidande. Inte de delegater som trätte på stämman.

• Våra tjänstemän som arbetar i förbundet gör ett hästjobb för oss, deras insatser är värd varenda krona i medlemsavgiften, svik dem inte!

Men om man är så besviken att man funderar på att lämna Jägareförbundet är det för jaktens och jägarnas bästa att man stannar som medlem, dock i en ny krets i annan länsförening.

Detta beslut får naturligtvis den enskilde medlemmen själv fatta.

Titta i spegeln

Målbilden för förbundet har uppenbart varit att växa och bli starkare. Men blir man stor och stark ska man även vara ödmjuk inför sitt uppdrag. Det spelar ingen roll hur stort ett förbund är. Med en ledning utan förtroende från sina medlemmar är man inget.

Ett förtroende kan man dessutom inte be om i debattartiklar, det kommer när man gjort sig förtjänt av det.

När de inblandade nu vaknar upp på morgonen och gnuggar sömnen ur ögonen, tycker vi i Rättviks jaktvårdskrets att dessa ska ta sig en ingående granskning av det man ser i badrumsspegeln.

Ser man där någon som gjorde sitt bästa för att lösa den uppkomna situationen?

Ser man någon som kan se sina medlemmar i ögonen och utan att vika bort blicken säga ”jag gjorde det för dig”?

Ser man någon som kan eller för den delen törs kommunicera till sina medlemmar om varför?

Drar med alla andra

Det medskick denna spegelbild nu får ifrån styrelsen i Rättviks jaktvårdskrets är:

Ni har inte bara satt er själva i en ohållbar situation. Ni har även försatt förbundets alla kretsar och dess styrelserepresentanter i ett läge, där vi ska svara på frågan:

”Varför ska man fortsätta vara medlem i ett förbund som uppenbart är splittrat och där dess ledning beter sig som en förskoleklass?” (Ja, den formuleringen har förekommit.)

Ge oss ett väldigt bra svar på detta!

Skutan läcker, de som leder lektionen plockar bort de redskap man har att hoppa till för att inte nudda golvet. Manskapet i kretsarna öser vatten för glatta livet, och badrumsspegeln behöver putsas ren så att betraktaren ser klart igen.

Kom igen nu!

Svenska Jägareförbundet är bättre än så här!

Rättviks jaktvårdskrets styrelse genom Bengt Stor