Jakten som bidrar till biologisk mångfald
PremiumAtt för jaktändamål sätta ut rapphöns, fasaner eller änder är en ifrågasatt verksamhet. På de gårdar som gör det genomförs även stora naturvårdsinsatser som gynnar andra arter än de som jagas – och bidrar till ökad biologisk mångfald i landskapet.
I det svenska kulturlandskapet har livsrummet för fältvilt krympt i takt med jordbrukets rationalisering. Inom skogsbruket finns regler för naturvårdshänsyn, men jordbruket saknar motsvarighet. Något förenklat kan man säga att rapphöns och fasaner i dag bara finns på de ställen där jaktintresserade mark ägare månar om dem.
Samtidigt finns det också stor efterfrågan på jakt efter sådant vilt. Ett växande antal gårdar har därför valt att ställa om från traditionellt jordbruk till viltbruk och även lyckats få ekonomi i verksamheten.
En landsbygdsnäring
Så kallade gårdsjakter på utsatt fågelvilt har därför vuxit fram som ett alternativ till traditionellt jordbruk, främst i Syd och Mellansverige, och blivit en viktig landsbygdsnäring som allt fler människor har sin utkomst av.
I en ständigt pågående effektivisering gör man vid traditionellt jordbruk ofta rent hus med brukningshinder som stengärdsgårdar, åkerholmar, enebackar och kantzoner. Vatten dräneras bort och sanka madmarker täckdikas.
På gårdar som helt eller delvis ställt om till viltbruk vinnlägger man sig motsatt om att bevara eller förbättra viltets trivselmiljöer och ser till att det vilda alltid har tillgång till mat, skydd och vatten.
Att till exempel genom grävning eller dämning omföra jordbruksmark till viltvatten är ur naturvårdssynpunkt något av det mest positiva man kan göra. Även om det primärt sker för att kunna bedriva andjakt, gynnar åtgärden även annat vilt, både djur och fåglar och inte minst insekter. Modern forskning visar också att de viltbefrämjande åtgärder som de jaktbara arterna initierar även gynnar insekter, småfåglar och rovfåglar och ökar den biologiska mångfalden i det omgivande landskapet.
Hållbar fågeljakt
En nyligen utkommen informationsskrift med titeln Hållbar fågeljakt belyser alla delar av vad som ingår i begreppet viltbruk och gårds eller godsjakt: allt från uppfödning av fågel, vården av deras trivselbiotoper samt utsättning, ända fram till jakten och bytets tillvaratagande. Hållbar fågeljakt har tagits fram av Wildlife estates (WE Sweden) och den svenska avdelningen av Internationella viltförvaltningsrådet (Conseil international de la chasse, CIC). Huvud redaktör är statsveterinär Torsten Mörner, tidigare ordförande i Jägareförbundet, men boken är ett lagarbete där många forskare, viltexperter och organisationer dragit sitt strå till stacken.
Och sakriktig information om utsättning av fågel och jakten på dessa kan behövas, eftersom de så kallade gods eller gårdsjakterna är ifrågasatta.
Den schablonbild som målas upp är vanligen en grupp kostnadsokänsliga direktörer som ägnar sig åt några timmars hejdlöst pangande för att sedan avrunda tillställningen kring middagsbordet. Verkligheten är betydligt mer varierad än så. De jagande gästerna är inte sällan helt vanliga jägare, enskilda eller i grupp, som är villiga att betala en peng för att få släppa sina hundar på marker som är väl besatta med vilt. Hit söker sig också fågelhundsklubb arna för att träna hundar eller arrangera sina jaktprov.
Olika syn på fiskare och jägare
Olika syn på att jaga utsatt vilt jämfört med att fånga odlad fisk beror också delvis på hur olika dessa varandra när stående fritidsaktiviteter brukar återspeglas i media. Fiskaren framställs ofta som en mysig figur medan jägaren är en lustmördare. Ändå är jakt och fiske i grunden samma handling och jägaren respektive fiskaren ofta en och samma person.
Riksdagsmotioner
Det har till och med skrivits riksdagsmotioner med krav på förbud mot så kallad godsjakt, det vill säga jakt efter utsatta fåglar som arrangeras för betalande gästjägare.
Att det också blivit väldigt vanligt att sätta ut fisk, till och med främmande fiskarter, och via annonser buda till upphaussa de fiskepremiärer har däremot aldrig någon riksdagsledamot funnit skäl att invända emot.
Det finns därför anledning att tro att kritiken mot specifikt jakt på utsatta fåglar springer från ett emotionellt grundat motstånd till jakt över huvud taget.
För den som är resultat inriktad är det nämligen lätt att inse att verksamheten totalt sett är väldigt positiv för viltet och naturen. Det är en ekosystemtjänst.
Allt vilt som fälls hamnar dessutom på matbordet, antingen i det egna köket eller kanske på någon restaurang. Det är ett naturligt producerat, klimat neutralt och välsmakande viltkött som serveras, i stället för någonting annat som säkert tagits fram på ett mindre hållbart sätt.
Andra läser också
Kul att du vill följa !
För att följa artiklar måste du vara medlem och inloggad på svenskjakt.se.
Om du är medlem, logga in och följ de ämnen du tycker är intressanta.
Är du inte medlem är du välkommen att teckna ett medlemskap här.