Hundar är familjemedlemmar och att de blir vargdödade är inget att rycka på axlarna åt, anser debattören. Foto: Kjell-Erik Moseid
Att få fram en bra jakthund kostar både pengar och tid, och ofta är hunden en uppskattad familjemedlem. När hundar blir vargdödade är det förstås på många sätt en stor förlust för ägarna.
I Norrbotten, det vill säga där det bedrivs renskötsel, finns inga vargar och då är det naturligtvis inget problem med vargtagna hundar, som Malte Brännström skriver i debattartikeln Det smärtar att läsa om allt varghat.
Man får enligt artikeln helt enkelt vänja sig vid att ibland kommer jakthunden hem och ibland gör den det inte, på grund av att den dödats av varg.
Att det kostar både tid och pengar att få fram en hund som dessutom blir en familjemedlem är enligt Brännström bara att rycka på axlarna åt.
Jag misstänker att han inte jagar med hund i de svenska varglänen och att han inte heller varit i de länder som omnämns i artikeln.
Om han varit där borde han veta att medborgarna ofta struntar i vad EU bestämt. De tar bort så många vargar de kan, och efter det finns inte mycket att klaga på.
När det gäller påståendet om hur många vargar det finns i Sverige drar jag slutsatsen att Brännström hämtar sin information från bevarandesidan i vargcirkusen.
Tänk gärna en gång till, för vargar förökar sig varje år, och då kan de inte vara bara 300 år efter år.
Jan Eriksson
Skriv en insändare – högst 3 000 tecken inklusive mellanslag – och mejla den till
debatt@svenskjakt.se
Tänk på att uppge namn och adress, oavsett hur du signerar insändaren.
Svensk Jakt publicerar normalt sett inte debattinlägg som publicerats av andra tidningar.
För att följa artiklar måste du vara medlem och inloggad på svenskjakt.se.
Om du är medlem, logga in och följ de ämnen du tycker är intressanta.
Är du inte medlem är du välkommen att teckna ett medlemskap här.
