I massmedia talas det mycket om problemen som vildsvinen orsakar i jordbruksmarker och i trädgårdar, samt vildsvinens förmåga att tappa respekten. Utöver det trafikolyckorna med vildsvin inblandade, som är kostsamma.

Samtidigt framhålls vildsvinsköttet som en klimatsmart resurs som vi ska utnyttja mer, och göra mer tillgängligt för gemene man.

Ett lagkrav

Vildsvinsstammen har exploderat i stora områden av Sverige.

En fråga som hittills inte diskuterats är hur det blir när varg och vildsvin breder ut sig i samma områden. Det har börjat ske nu med varg i södra Sverige och vildsvinsetablering i Värmland, Dalarna och Gävleborgs län.

Enligt lag får man inte avlossa skott mot ett djur om man inte har tillgång till en adekvat eftersökshund, och i fallet med vildsvin räcker det inte att enbart gå med hunden i band.
Vid eftersök på vildsvin måste hunden ofta släppas för att ställa vildsvinet, så jägaren kan komma till skott. Hunden kan även avgöra vilket djur som är skadat i en flock. Eftersökskravet gäller allt vilt.

Ett tungt argument

Få hundägare släpper med berått mod sin familjemedlem på skadade vildsvin när det är varg i området. Jag har hitintills inte hört en enda hundförare som sagt sig vara villig till det. Blodluktande och skadat vildsvin, särskilt i kombination med skällande hund, lockar vargen.

Om det inte finns tillgång på eftersöksjägare som vill släppa sin hund blir det stopp för jakt på vildsvin. Dessutom kan trafikskadade vildsvin vara en fara för folk och fä som kommer i vägen.

Detta är ett tungt argument mot att vi ska ha fritt levande vargar som inte har fått ett sunt beteende och som flyr undan människan och våra husdjur.

En ickefråga

Denna fråga har inte tagits upp i konsekvensanalysen av hur det blir att ha relativt orädda, fritt levande vargar i våra skogar, marker och samhällen. Ju större population, desto större risk för konfrontation.

Problematiken runt vargen är väl känd bland djurägare, jägare och berörda i landsbygden, men gemene man bör ställa sig frågan om man vill ha en utveckling som beskrivs ovan.
Det är en diskussion som måste tas upp av riksmedia. Uppenbarligen är det svårt att få ut informationen till den stora allmänheten för vilken vargfrågan är en ickefråga, liksom råttor och vägglöss inte berör andra av oss.

Ett jaktbrott?

Dessutom måste det klargöras hur framför allt vildsvinsjakten ska bedrivas framöver.

Vi ska enligt lag ha tillgång till särskilt tränad eftersökshund, läs löshunden, om vildsvinet inte ligger.

Om då hundföraren inte vågar släppa sin hund, gör sig då skytten skyldig till jaktbrott som avlossat skottet, trots att det inte finns tillgång till adekvat eftersökshund?

Eller ska det upprättas något slags kontrakt om eftersök innan skott avlossas? Hundföraren kan rimligtvis inte ställas till svars.

Detta måste belysas i större sammanhang, inte minst när brottsbekämpande myndigheter alltmer agerar mot jägare.

Cristin Knudsen

Jägare och hundförare