Svensk Jakt har tidigare berättat om att ett nytt vargrevir konstaterats på gränsen mellan Jönköpings och Västra Götalands län, det så kallade Brängenreviret.

Nytt vargrevir bildat i Sydsverige av syskonpar

De två vargarna kommer från Tivedenreviret och är helsyskon, avkomma till en invandrad varg från den finsk-ryska populationen, och betraktas därför som genetiskt värdefulla, så kallade F1:or.

Men vilken status kommer då deras avkomma att få? Att inavelsgraden blir hög är klart, men bidrar de trots det till att förstärka den genetiska statusen bland skandinaviska vargar?

Vi ställde frågan till Håkan Sand, SLU, verksam vid Grimsö viltforskningsstations vargforskningsprojekt.

Risk för sjukdomar

Håkan Sand.

– Om det här paret får valpar blir de fortsatt värdefulla. De innehåller gener som är ovanliga i populationen, och när en sådan valp parar sig i sin tur är det bra för vargstammen, säger Håkan Sand.

Vid syskonparning ökar risken att valparna drabbas av sjukdomar.

– Det är det negativa. De kan vara mer mottagliga för till exempel ögonsjukdomar eller rävskabb, eller andra typer av sjukdomar som kan finnas i en vargpopulation, säger Håkan Sand.

Stora variationer

Det finns också en risk för att valpar till helsyskon får defekter, även om Håkan Sand bedömer den som låg. Kullstorleken kan också bli mindre.

– Jämför man med ett större statistiskt material ser man ingen skillnad på kullarna födda av föräldravargar som är nära släkt, jämfört med de som inte är det. I enskilda fall kan det leda till att kullarna är mindre, men det finns stora variationer, säger Håkan Sand.

Finsk-ryskt ursprung

Tilläggas kan att om Brängenvargarna får valpar kommer även dessa att klassas som F1:or, det vill säga genetiskt värdefulla. Detta eftersom de liksom sina föräldrar kommer att ha 50 procent finsk-ryskt blod i ådrorna. Något som lär få stor betydelse när skyddsjaktsansökningarna börjar strömma in till länsstyrelserna i Västra Götalands och Jönköpings län.