Men helt lätt gick det inte …

– Jag jagar i Djura Nöbbele jaktklubb utanför Växjö som är på cirka 930 hektar. Jag är inte någon inbiten bockjägare, men tänkte att jag skulle ut och smygjaga lite den 16 augusti. Min morfar brukade alltid jaga bock vid några stora fält, men han har varit död i några år och eftersom ingen jagat där på länge tänkte jag att där borde det finnas några bockar, berättar Pelle.

Skyddsjakt

Vid den här tiden var det också skyddsjakt på tranor. När Pelle kom fram såg han att det gick en hel del tranor på fälten så han smög ut och lyckades skjuta en. När Pelle sedan gick fram till tranan så hoppade det ut tre rådjur, varav en bock, från en dunge.

– Jag noterade att bocken hade riktigt stora horn, men eftersom jag hade skrämt rådjuren så var det inte så mycket att göra för stunden. Jag såg dock att bonden hade slagit en vall längre bort så jag bestämde mig för att smyga dit och försöka skjuta en räv.

Och det lyckades! Vilken kväll!

Bocken kom tillbaka

Efter den lyckade rävjakten smög Pelle tillbaka till den plats han hade sett den store bocken, och mycket riktigt gick den där.

– Den gick kanske 200 meter bort, men eftersom det började skymma bestämde jag mig för att lägga av. Jag hade nog kunnat skjuta en bock om jag velat för jag såg nio olika bockar under kvällen, men efter att ha sett den store så hade jag bestämt att det var den jag skulle ha.

381 nya guldbockar mättes in

Morgonen efter gjorde Pelle ett nytt ­försök. Han såg bocken vid samma holme som ­tidigare, men lyckades skrämma den.

Den tredje dagen gick han ut igen. Den här gången var det en jaktkamrat som skrämde i väg bocken.

25 augusti

Sedan blev det söndagen den 25 augusti. Pelle gick hemma i träd­gård­en och skrotade när hans pappa ringde och fråga­de om han skulle ut och jaga. Nej, svarade Pelle, som lite gett upp efter att ha gjort fyra försök att komma åt bocken. Men när han fick höra att jaktledaren skulle ut och att hans pappa råkat försäga sig och ­berättat om den store bocken så ­ändrade han sig.

– Klockan var runt fem på kvällen, så jag gick bara in och hämtade bössan, skjutstödet och avståndsmätaren och åkte i väg. Jag gick inte ut till holmen där jag skrämt bocken tidigare utan satte mig mitt ute på fältet. Det gick kanske tio minuter så kom bocken ut på 200 meter. Jag hade bestämt mig för att skjuta om jag bara fick upp bössan, men hann inte. Bocken bara försvann. Ahhh, vad var det här? Jag började nästan att gråta av frustration.

Kramade avtryckaren

Pelle satt kvar och efter någon timme fick han syn på ett huvud som stack upp från en kanalvall. En get kom ut på fältet och kort därefter bocken.

– Jag tog upp avståndsmätaren och det var 230 meter. Det var i det längsta laget men jag har tränat mycket långhållsskytte och ­bössan var inskjuten på 250 meter. Dess­utom hade jag precis kommit hem från en jakt på Nya Zeeland och då var det bara långhållsskytte som gällde.

Pelle låg på marken med sitt skjutstöd. Fick in bocken i siktet. Han andades, kramade avtryckaren och skottet gick.

– Det var mycket ljusrött blod på skott­plats­en så jag började spåra. Då hörde jag att det prasslade framför mig så jag avbröt och ringde efter en kompis med hund.

Över gränsen

Så Jessica Ädel kom med sin drever för att spåra. Bocken låg död efter cirka 60 meter. Den hade hoppat över en bred kanal och stupat på andra sidan.

Kanalen var gräns till Jessicas sambos mark så det var ju tur att de kom.

Daniel fällde rekordbock

– En kompis var också ute den här kvällen och jag sa att ”du ska nog komma och titta på den här bocken”. Han sa direkt att den måste vara en guldbock. Jag trodde inte riktigt på honom, men min pappa, som skjutit över 300 bockar, sa att han inte sett något liknande så då ­började det gå upp för mig att den kanske var lite speciell. När jag hade kokat skallen vägde den 821 gram och då ringde jag en vän som sa att den nog skulle komma att mäta mellan 170 och 180 poäng. Och han fick ju rätt, den fick 179,24 poäng.

Text: Malou Kjellsson