Det var den 30 augusti 2009 och Omar Jonsson var ute i skogarna utanför Storåbränna i Jämtland tillsammans med en jaktkamrat och hans hund. Hunden fick snabbt upp björn och det blev ståndskall.

– Vi höll på i över tre timmar och smög in på ståndskallet flera gånger. Vi var inne på 30 meter ett antal gånger och såg hunden, men inte björnen. Björnen hade full koll på var vi var och till slut delade vi på oss och jag satte mig på pass vid en liten myr, berättar Omar.

Björnen gick loss ännu en gång och kom rakt mot passet. Omar ville se att det inte var en hona med ungar och väntade in i det sista innan han sköt.

– Ja, det blev lite nära. Det var bara 20 meter, men björnen kom och gick, lugnt och fint med bredsidan till. I skottet stannade den till och jag såg ju att jag träffat. Sedan gjorde jag misstaget att göra en mantelrörelse för att få in ett nytt skott …

Som en kula

Björnen, som var en hane på 194 kilo, hörde ljudet, fixerade Omar med blicken, vände 90 grader och kom som en kula.

– Det är otroligt vad snabba de är. Jag hann inte känna eller tänka någonting utan bara sköt. Jag hann skjuta två skott, men sedan var björnen över mig. Den bet i gevärspipan, bet hål i termosen i ryggsäcken och batteriet på jaktradion. Jag satte upp armen för att skydda ansiktet och halsen och då bet den mig i armen. Den kunde inte använda ramarna, och tur var väl det, utan den bara bet vilt omkring sig. Jag kunde sedan springa några meter och när jag vände mig om såg jag att han låg där död.

Det blev två hål i armen efter tänderna och Omar fick åka till vårdcentralen för att få en stelkrampsspruta. Det blev ganska stor uppståndelse och tidningar och radio ville intervjua den bitna jägaren. Själv tycker Omar inte att det var så farligt.

– Det var ju inte så märkvärdigt. Det var bara två små bett och inget djupt. Fast jag har ju fortfarande vita ärr på armen.

Borde mäta

Att det tog så lång tid innan Omar mätte in björntrofén förklarar han med att på den tiden var det ingen som höll på med sådant. Men sedan var det en jaktkamrat som sade att han borde mäta kraniet så det gjordes 2018. Det blev guld med råge med 62,9 poäng och dessutom den femte största björn­trofén som finns i Jägareförbund­ets databas.

– Jag har en guldälg sedan tidigare, så det var roligt att få en guldbjörn också. Det här var min första björn – och sista! Jag börjar bli för gammal för björnjakt, säger Omar och skrattar.

Malou Kjellsson