Med rödspoven i fokus, men också för att gynna andra rara arter som sydlig kärrsnäppa och brushane har jägarna i Mörbylånga jaktvårdskrets intensifierat predatorjakten på södra Öland.
Till att börja med arbetade man i motvind, men efterhand som inventeringar har visat positiva resultat för de arter man i första hand avsåg att gynna har det blivit annat ljud i skällan.
 – 2008 fanns det 36 häckande par rödspov. Förra året var det 64 par. De senaste tre åren har vi tagit bort över 2 600 predatorer. Att de som tidigare varit så tydligt emot jakt nu ser nyttan av det är förstås positivt, säger Magnus Johansson som driver projektet i Mörbylånga jaktvårdskrets.

Korp och kråka
Den gynnsamma utvecklingen för rödspoven och för andra arter har fått länsstyrelsen att besluta om en förlängning av projektet fram till 2019. Något som Ölands ornitologiska förening, Mörbylånga kommun samt Kungliga jaktklubben ställde sig bakom.
Det innebär att jägarna får rätt att bedriva en noga reglerad predatorjakt på ett antal arter under en period av fyra år.
Det handlar om korp, kråka, skata, räv, grävling och mård, bland annat. Men skyddsjakten gäller inte året om, utan både tid samt antal djur som får tas bort anges i beslutet.

Konstgryt för grävlingjakt
Samtidigt har länsstyrelsen beslutat om fortsatt statligt bidrag till det lokala naturvårdsprojektet (NOLA) ”Predatorkontroll för hotade vadare i Mörbylånga kommun”. Något som innebär att projektet måste utvecklas med nya inriktningar och involvera fler människor.
– Vid sidan om att utbilda jägare, inventera, föra statistik och informera allmänheten ska vi anlägga minst tio konstgryt. Med det ska vi kunna bli effektivare när det gäller att hålla efter grävlingen, säger Magnus Johansson.

Många ger effekt
Många människor är involverade i projektet. Intresset är stort bland jägare och markägare. Sedan beslutet om att projektet ska förlängas kom har närmare 40 personer representerande cirka 8 500 hektar anmält sitt intresse att delta.
– Jag tror att vi kommer att nå över 100 personer med vår utbildning. Arealen blir över 30 000 hektar. Om alla gör lite får det stor effekt. För att predatorjakten ska göra verklig nytta ska den ske på bred front över längre tid, något vi är på väg att lyckas med på södra Öland, säger Magnus Johansson.
Men hur får man då så många jägare och markägare att engagera sig i ett sådant här projekt? Magnus Johansson förklarar det delvis med Ölands speciella förhållanden.
– Vi ölänningar lever med årstiderna och nära naturen på ett sätt som inte många andra gör. Vadarfåglarna är ju karaktärsfåglarna i de öländska sjömarkerna och allt eftersom de minskar har oron ökat över vad som är på väg att ske. Det skulle bli otäckt tyst om vadarna försvinner.

Mångfalden gynnas
Det finns också ett grundmurat naturintresse i jägarkåren. I projektet har man slagits mot förutfattade meningar om att jägarna gör detta enbart för egen vinnings skull. Men Magnus Johansson hävdar att naturintresset och naturkunskapen bland jägarna är bredare och därmed bättre än i många andra grupper av människor med natur på agendan.
– Sedan ska vi inte sticka under stol med att predatorjakten gynnar mångfalden. Där ingår det jaktbara småviltet, och det har förstås betydelse för jägarnas intresse. 
Återrapporteringen ska heller inte underskattas. Det är viktigt att ge tillbaka information till jägarna, som naturligtvis sporras av att deras insatser ger resultat.