Alliansens politik strider mot EU:s art- och habitatdirektiv och har lett till upprepad kritik från EU-kommissionen och har inneburit många turer om jakten.
Kristina Yngwe (C), Ulf Berg (M), Lars Tysklind (FP) och Magnus Oscarsson (KD) nämner inte det brev som EU-kommissionen skickade till regeringen strax före midsommar. Vi kan förstå det. Kommissionen underkänner den förra regeringens bedömning att vargbeståndet är tillräckligt livskraftigt för att tåla licensjakt.
Sedan tidigare menar kommissionen också att den beslutsordning som alliansregeringen skapade bryter mot EU-rätt – man kan inte frånta miljöorganisationer rätten att överklaga jaktbeslut till domstol.

Förstår problemen

Miljöpartiet har stor förståelse för de problem som varg kan orsaka för djurägare. Därför gör vi en rad insatser. Bland annat en översyn av reglerna för skyddsjakt och vi ökar resurserna till rovdjursstängsel och kompensation för tamdjur som skadas av rovdjur.

Vi ger även i uppdrag till Jordbruksverket att utreda åtgärder för att förebygga viltangrepp på tamdjur och husdjur. Vi har också ambitionen om att inrätta en vargkommitté som en permanent referensgrupp till regeringen i det fortsatta arbetet med vargpolitiken.

Att inrätta en vargkommitté är inget nytt utan det är något som föreslogs i den utredning som alliansen tillsatte. Och som också välkomnades av remissinstanserna.

Redan då insåg man att det skulle krävas fortsatt utvecklig av vargförvaltningen. Det finns nämligen flera frågor att följa upp kring vargen.

Är ersättningsnivåer för viltskador rimliga? Kan villkoren förbättras? Vad kan man mer göra för att för att förebygga viltangrepp på tamdjur och husdjur?
Kan vi utveckla reglerna för skyddsjakt i områden med mycket varg? Vad kan göras för att minska inaveln? Det är bara några exempel på frågor som kan behöva diskuteras framöver.

Arbetet får inte stanna

Vi beklagar att flera organisationer sagt sig vara ovilliga att delta i en vargkommitté. De skäl till organisationernas ställningstagande som Yngwe med flera ger sken av är däremot inte alls de skäl som organisationerna har uppgett till regeringen.
Vill några organisationer inte diskutera rovdjursfrågan med andra parter, eller med regeringen, får inte arbetet med att hitta bättre sätt att leva med rovdjur avstanna för det.
Allianspolitikerna uttrycker i sin artikel en vilja att få livskraftiga rovdjursstammar och att leva upptill art- och habitatdirektivet. Det är bra. Oroväckande är dock att samma partier i EU parlamentet verkar för att försvaga art- och habitatdirektivet.

Samma ambition

Trots detta verkar vi ha en gemensam ambition – att Sverige ska ha långsiktigt livskraftiga rovdjursstammar samtidigt som tamdjurshållning inte påtagligt försvåras.
Men vi måste ha en rovdjurspolitik som är hållbar och som fungerar med EU:s lagstiftning. Vad som är livskraftiga stammar måste också baseras på vetenskaplig kunskap när det gäller ekologi och genetik.
Vi tror inte att det är rätt väg att gå att polarisera rovdjursfrågan ytterligare. Vi vill i stället hitta sätt att överbrygga konflikterna och utveckla politiken. Alliansen är välkommen att delta i detta arbete.

Stina Bergström (MP)
Riksdagsledamot och miljöpolitisk talesperson
Emma Nohrén (MP)
Riksdagsledamot och landsbygdspolitisk talesperson