Inom det revir som länsstyrelsen innan jakten kallade för Gårdsjö sköts elva vargar. Och rapporter från området säger att det dessutom finns varg kvar i området även efter jakten.
DNA-analys av de fällda vargarna visar att fem av vargarna som sköts mycket riktigt tillhörde Gårdsjöreviret. Men de övriga sex fällda vargarna tillhörde ett annat revir, nämligen Dömle. Det råder alltså ingen tvekan om att jägarna hade rätt när de innan jakten menade att det inte handlade om ett revir i Gårdsjöområdet – utan två.

Svår särskiljning
Det har dock varit knepigt att särskilja de båda reviren från varandra. Detta eftersom den revirmarkerande hanen i Dömlereviret tidigare var den revirmarkerande hanen i Gårdsjöreviret. Hanen spårades av länsstyrelsen i Munkforstrakten i februari 2013. Då blödde och haltade vargen kraftigt.
Sedan har varghannen inte återfunnits i länsstyrelsens DNA-prov förrän ungefär ett år senare, då i Dömletrakten.
Varghannen sköts redan första dagen på licensjakten, då inom Dömlereviret. Han vägde 51 kilo.

Illegal jakt?
Vid den efterföljande obduktionen hos SVA visade det sig att han hade en utläkt skottskada på ett ben. Länsstyrelsen Värmland är övertygad om att skottskadan kommer från illegal jakt då det inte finns några skyddsjaktsbeslut, rapporterade paragraf 28-fall eller eftersök i det aktuella området som kan kopplas till den gamla skottskadan på vargen.
Länsstyrelsen Värmland beklagar detta, och skriver i sin rapport: ”Illegal jakt har förekommit länge, men den har inte hindrat vargstammen från att fortsätta öka. Det enda man åstadkommer med illegal jakt är att försvåra förvaltningen, inklusive framtida licensjaktsbeslut, samt försvåra för seriösa jägare. Illegal jakt där föräldradjur dödas kan leda till ökade problem med angrepp på tamdjur. Det kan också leda till splittring av revir så att det efter illegal jakt finns fler revir i området än innan, vilket uppenbarligen har skett i Gårdsjöreviret”.