Planerna för att provsmaka grävling har funnits ett tag, men först i år gjorde de slag i saken och tog vara på grävlingsungarna de skjutit under höstens jakt. Dessa slaktades och styckades enligt konstens alla regler och trikinprov skickades in.

Grävling-grillfest

En septemberkväll var det dags. Karl-Gunnar och Linda bjöd in några av sina jägarvänner med familjer för en grillfest, och på grillen låg just grävling.
Vi som var bjudna var alla nyfikna, förväntansfulla och ja, lite oroliga. Hur i hela friden skulle detta smaka? Vi hade en så kallad backup att äta ifall grävling skulle smaka just som det luktar.
Karl-Gunnar började grilla, och det doftade ljuvligt i hela trädgården. Hela sällskapet på åtta vuxna och fem barn satte sig till bords och började försiktigt smaka på köttet, som serverades med potatissallad och en härlig grönsallad från värdparets trädgård.
Alla var tysta tills en av gästerna utbrast: ”Det här var gott, ju!” – och alla övriga gäster stämde in i detta utlåtande.

Ljust och mört kött

Dessa grävlingsungar hade ett väldigt ljust och mört kött som inte hade någon så kallad viltsmak. Barnen tyckte att det var jättegott och smakade som gris.
Reservköttet åkte in i kylen och gästerna tog en portion till.
Alla var mot slutet av kvällen eniga om att det där med grävling inte var så dumt alls.
En ny tradition har nu skapats.