En tidigare okänd fördelning av vargangreppen på hundar som lever i hundgårdar i kennelmiljö och hundar som lever som rena innehundar när de inte jagar framgår också av Jessica Backeryds studie. Den visar att innehundarna angrips signifikant oftare av varg än kennelhundar. Jessica Backeryd har själv en teori om vad som skulle kunna vara skälet:
Skulle det kunna vara så att hundar i en kennel, ofta två eller flera hundar som lever tillsammans, har utvecklat ett mer varglikt socialt beteende och därvid blivit bättre på att överleva möten med vargar, spekulerar hon i sitt examensarbete.
Resultatet är entydigt. Räknat efter antal jaktdagar som studien granskat har kennelhundar 68 procent av det totala antalet jaktdagar, medan innehundarna har 32 procent, ändå har 85 av 119 vargattacker skett på innehundar.
Däremot verkar kön inte ha någon som helst betydelse för angreppen. Ålder har däremot viss betydelse på så vis att äldre hundar (i studien över sex år) är mer utsatta för angrepp än yngre.
Stövare är värst utsatta, även om man tar hänsyn till att stövarna har fler jaktdagar än andra raser i studien. Risken för att bli utsatt för angrepp för övriga hundar är ungefär lika stor.
Om ett angrepp ändå sker förefaller jämthundarna att i något högre grad överleva attacken.
Studien visar att vargarna i hög grad äter upp sina byten. I 78 av 109 fall har hunden helt eller till stor del konsumerats.
Backeryd drar slutsatsen att vargarna tydligen ser hundar som byten, och refererar också till utländska studier som visar att vargar gärna dödar och äter upp gårdshundar.
Den tendensen stärks om andra byten i form av däggdjur minskar.
Bertil Lundvik