Varg kom som väntat att dominera, men något oväntat fick även säljakten och handeln med sälprodukter stort utrymme, kanske för att det är en tydligt partiskiljande fråga. I första hand skiljer den ut Moderaterna och Miljöpartiet.
Debatten var på väg att hetta till rejält när moderaternas Christofer Fjellner menade att en regering där Miljöpartiet finns med, den kommer aldrig att vara till glädje för jägarna.
Peter Eriksson, det tidigare språkröret för Miljöpartiet, som nu står på andra plats på MP:s röstsedel, blev dock Fjellner svaret skyldig. Eriksson lät denna brandfackla falna ut.
Det föreföll lite märkligt eftersom de båda pucklat på varandra duktigt både tidigare och senare i debatten, och gärna med lite tjuvnyp. Fast nu handlade debatten förstås om jakten som EU-fråga och inte som riksdagsfråga.
Den första frågan som moderatorn Emily von Sydow riktade till alla i panelen, om EU:s roll i jaktfrågorna, inleddes med att Jens Nilsson (S) svarade ”ingen, i princip”.
– Fast vi har bara en planet och den måste vi ta ansvar för, fortsatte han.
Christofer Fjellner (M) menade att det nog inte var någon i panelen som skulle säga det.
– Fast det finns svenska politiker som uppmanar EU-kommissionen att jaga Sverige i vargpolitiken, påpekade Fjellner och syftar på Miljöpartiets Carl Schlyter som i frågor till kommissionen fått den att granska, ifrågasätta och stoppa den svenska vargjakten.

Svensk beslutanderätt

Också Marit Paulsen (FP) fick utveckla sin syn på rovdjurspolitiken.
– De flesta partierna är ense om att de stora övergripande miljöfrågorna ska EU besluta om. Det synes idag som att vi har tillräckligt med rovdjur. Då ska det vara svensk lagstiftning och svensk beslutsrätt som gäller.
Centerns förstanamn Kent Johansson hänvisade till rovdjurspropositionen som visade att vi idag har gynnsam biologisk mångfald.
– Så nu ska lokal och regional förvaltning ta vid.
Peter Eriksson (MP) tyckte det var alldeles fel att politikerna tagit beslut om detta. Det borde vara en fråga för forskarna att ange hur många vargar vi ska ha, tyckte han. Likadana tankegångar framfördes av Lena Olsson (V). Ingen av de båda tycktes bekymra sig över att forskarvärlden inte är ense i denna fråga.
Piratpartiets Gustav Nipe, på fjärdeplats på valsedeln, menade att det jägarna slåss för är samma sak som hans parti strider för, nämligen att flytta makt från Bryssel till Sverige. Paula Bieler (SD) angrep EU:s överstatlighet.

Något positivt

Finns det då inget positivt för jakten med EU, undrade moderatorn.
Eter en stunds betänketid lyfte Christofer Fjellner fram harmoniseringen av vapenlagstiftningen som gör det möjligt för jägare att resa över nationsgränserna med vapen med hjälp av vapenpasset.
– Fast där har Sveriges byråkrati i stället lagt hinder i vägen, påpekade han.
Marit Paulsen tyckte att direktiven som möjliggör småskalig handel med viltkött är något positivt.
Kent Johansson pekade på EU:s landsbygdsstöd som något positivt för all landsbygd och då inkluderande jakten.
Han fick mothugg av Lena Olsson som tyckte att vi de senaste åren sett den snabbaste urbaniseringen någonsin och landsbygdens villkor har också försämrats.
Piratpartiet tryckte på den fria rörligheten som något positivt.

Säljakten nästa fråga

Säljakten borde kunna styras betydligt mer regionalt tyckte Jens Nilsson och hänvisade till ett besök i Blekinge.
– Där man för 15 år sedan inte hade några sälar låg nu 800 på klipporna, men man fick bara skjuta 15 i länet.
Att sälstammen nu är så stor att jakt inte är något problem tyckte även Peter Eriksson.
Christofer Fjellner tyckte att man borde ta omtag i hela säljaktsfrågan och tillåta handel med sälprodukter igen.
– Även om lobbyisterna är starka måste EU-parlamentet ibland visa ledarskap och avvisa populistiska krav som man kanske kan vinna röster på, tyckte Fjellner. Men han fick lite mothugg av Marit Paulsen som tyckte att man måste kunna lyssna på lobbygrupper.
– Jag har lärt mig en hel del av Jägareförbundets Anders Grahn till exempel, sade hon.

Våt filt

På slutet fick Thomas Björklund, ordförande i Jägareförbundet Dalarna, möjlighet att fråga vad politikerna vill göra för att ändra på situationen i vargfrågan som EU, enligt honom, har lagt en våt filt över.
Jens Nilsson (S) tyckte att vi måste kunna ta snabba skyddsjaktsbeslut och även kunna bedriva förvaltningsjakt. Christofer Fjellner (M) vill ha licensjakt organiserad så att EU-kommissionen accepterar den och han vill ha en översyn av Art- och habitatdirektivet.
Lena Olsson (V) kunde tänka sig licensjakt när vargstammens långsiktiga överlevnad säkrats. Peter Eriksson tyckte att skyddsjakt ska finnas och skyllde den nuvarande situationen på regeringen:
– Vi har haft en regering som inte kunnat lägga förslag som följer EU:s regler. Nu måste det till en ny proposition som bygger på forskningsberäkningar.
Paula Bieler (SD) framhöll att man ställt sig bakom rovdjurspropositionen.
– Vi tycker inte att EU ska reglera detta, sade hon.
Marit Paulsen (FP) tyckte att utökad skyddsjakt behövdes och att man ska kunna ta bort hela vargrevir när så behövs.
Kent Johansson (C) tryckte på att ett fullföljande av rovdjurspropositionen gav en bra grund för ökat regionalt inflytande.

Djurskydd i det vilda

Ska då EU införa regler för djurskydd som gäller också de vilda djuren? Frågan diskuteras till och från i EU-parlamentet. Här fick den dock tummen ner av de flesta debattörerna, även om Peter Eriksson gled en aning på svaret.
Alla ställde sig positiva till Århuskonventionens regler som gjort det möjligt för vissa organisationer att överklaga svenska beslut i vargfrågan. Samtliga vill dessutom ha överklagandemöjligheten kvar, underströk man. Men exakt hur reglerna ser ut och hur de fungerar kan behöva en översyn, verkade partiföreträdarna ense om.