– Medlemmarna vill veta var gränserna går, sade Björn Sprängare i sin inledning och läste högt ur Nationalencyklopedins definition av etik och moral innan han lämnade ordet först till Fredrik Widemo, Jägareförbundet och SLU och sedan till Olle Torpman som är doktorand i praktisk filosofi och som arbetar på en avhandling om miljöetik..
Widemo gick igenom en rad områden där jägaren stöter på frågeställningar som det kan läggas etiska och moraliska aspekter på. Exempel på sådana områden som kan rymma både plus och minus, är hundanvändning vid jakten, beskrivning av jakten i sociala medier, teknikanvändning som underlättar i jakten, utfodring av vilt, predatorkontroll.

Utfodrandet
Att utfodra för att minska viltets lidande och öka överlevnadschanser under stränga vintrar tycker nog de flesta är OK, menade Widemo, men om man gör det för att få mer vilt att jaga, ja då är det kanske inte lika OK längre i allmänhetens ögon.
Fredrik Widemo försökte också ”bädda” för den efterkommande debatten genom att ställa den retoriska frågan om det är skillnad på att utfodra för att få mer vilt att jaga och att gödsla skogen för att få mer timmer att fälla.
Widemo refererade också Daniel Isaksson, forskare från Göteborg, som frågat allmänheten om de tycker det är OK att kontrollera stammarna av olika djur. Helt OK tyckte allmänheten vad gäller gnagare, tvåa på listan kom ormar och trea vargar följt av mink, kråkfågel, måsar och först längre ner kom älgar och rådjur.

Naturen har inga krav på moral
Olle Torpman föredrog att använda en enklare definition av etik och moral än nationalencyklopedin.
– Det är läran om normer och värden, sade han.
Han menade också att det finns vissa grundläggande värden som alla kan ansluta sig till. Ett sådant är lycka, hävdade Torpman, men fortsatte:
– Är min lycka viktigast, eller din?
Torpman kom också in på varför vi människor ska ha så höga krav på etik och moral när naturen inte har det. Vi är ju också en del av naturen. Till skillnad från naturen har vi en förmåga att avsiktligt betee oss, vi har förnuft, blev Olle Torpmans svar. Lite mothugg från en åhörare fick han dock med ett påpekade att troligen även vissa primater kan sägas ha visst förnuft, så vi kanske inte är ensamma i naturen att kunna förutse vad vårt beteende kan leda till.

Behövs utfodring?
Den efterföljande debatten kom till stor del att handla om utfodring av vilt. Riksjaktvårdskonsulenten Daniel Ligné var den som i första hand försvarade jägarnas rätt att utfodra vilt och framhöll den stora satsning många jägare gör för att öka viltets överlevnad under stränga vintrar, det handlar om utgifter på 500 miljoner kr om året.
LRF-representanten Anders Wetterin var den som i första hand talade mot utfodring, vilket knappast var överrraskande.
Mest överraskande var ornitologen Anders Wirdheims utspel att han tyckte vi kunde sluta mata småfåglar vid fågelborden, i alla fall om vi gör det för fåglarnas skull.
– Fågelmatning är inte nödvändigt. Skulle inte spela större roll för fåglarnas överlevnad.
Han tyckte också att utfodring av havsörn är något som kan upphöra. Utfodringen var viktig en gång, men nu behövs den inte längre, menade han.

Bågjakten togs upp
Lennart Nyman väckte frågan om bågjaktens etiska berättigande, vilket fick Lillemor Wodmar från Sveriges Djurskyddsförening att också ifrågasättande det lämpliga i jakt med pil och båge.
Daniel Ligné redogjorde för Jägareförbundets syn på bågjakten och Christer Pettersson från Naturvårdsverket förklarade att frågan legat på sparlåga en tid bland annat eftersom många remissinstanser varit negativa.
Daniel Ligné framhöll att jägarna har en stark känsla för viltet, även det icke jaktbara. Som exempel nämnde han att jägarna var den enda grupp i samhället som ville ha jakttid på mink, innebärande fredning under yngeltiden.
Men han konstaterade ändå till slut att det visst är skillnad på djur och djur om man ser till hur vi beter oss och förhåller oss. Frihet under ansvar måste ändå anses vara bärande princip för jägarnas förhållande till etik och moral.