Under älgjakten hösten 2011 fälldes en älgkviga med deformerade öron i Främmestad, Essunga kommun. Detta gränsar mot Bjärke kommun där det norr om  Sollebrunn i februari samma år fälldes en tjur vars vänstra öra var deformerat.

Många pannor har lagts i djupa veck och möjliga förklaringar till hur skadorna uppkommit har levererats, men ingen är helt säker på orsaken.

Förklaring?

Jag tror inte på genetiska förändringar, förgiftningar, medfödda skador eller liknande. Man har hört berättas om kalvar som inte klarat att passera hinder i terrängen, men som då blivit hjälpta av kon.

Enkelkalvar har skjutits för kor, som då reagerat med att knuffa och sparka på kalven för att få den att följa med. Det förekommer att kalvar går ner sig i torvgravar eller liknande och inte kan ta sig upp själva. Vad gör älgkon för att hjälpa sin kalv upp på fast mark igen?

Det enda som sticker upp är kanske huvudet och öronen är det enda kon kan bita tag i och hjälpa kalven ur den farliga situation han hamnat i. Jag tror att modersinstinkten är så stark att hon reagerar på ett okonventionellt sätt i en sådan situation. Jag har svårt att tro att hon bara lämnar den åt sitt öde.

Om jag inte minns fel har jag hört att ett jaktlag hade älgkalvar med defekta öron och även hittade älgkalvar döda i torvgravar. Jaktlaget åtgärdade gemensamt farliga torvgravar genom att slutta kanterna såm att kalvarna kunde ta sig upp – och då försvann problemet.

Egon Larsson

Svensk Jakt har tidigare rapporterat om detta fenomen. Här kan du läsa mer.