– Det var i lördags morse som vi fick syn på en älgko med kalv ute i trädgården. Kalven hade liksom halva öron på båda sidor, och så sticker det upp vita tofsar istället. Det syns inte så bra på bilderna, som togs med mobilkamera, men det var en väldigt annorlunda syn, berättar Per-Arne Lidarp för Svensk Jakt.

Älgkalven i Per-Arne Lidarps trädgård. Foto: Privat

Fenomenet har observerats tidigare, framför allt i Västra Götaland (där ju även Per-Arne Lidarp såg den märkliga kalven).

I Svensk Jakt nr 8/2011 skrev Jan Henricson en artikel om fenomenet. Denna artikel publiceras nedan i sin helhet.

Halva älgöron förbryllar

Älgar med deformerade öron förbryllar jägare i Västra Götaland. Efter att vi i Svensk Jakt nr 6 publicerade en bild på en älgkalv med avklippta öron har redaktionen fått ytterligare en bild på en älgtjur med konstiga öron.

Älgtjur skjuten i Habo 2009. Foto: Privat

Den unga tjuren är skjuten i Habo älgskötselområde 2009. Båda öronen är deformerade, på samma sätt som vänsterörat på den kalv som i vintras sköts norr om Sollebrunn, mellan Alingsås och Troll­hättan. Där hade man i september året innan iakttagit en fjoling som också hade avklippta öron.

Inga entydiga svar

Experter på viltsjukdomar och genetik har inga entydiga svar på varför älgöronen ser ut som de gör.

– Mjöldrygeförgiftning kan sänka blodcirkulationen till yttre delar av kroppen och orsaka kallbrand. Det drabbar vanligtvis klövarna, men även öronen kan angripas. I de här fallen tror jag emellertid inte att det är så, säger veterinär Jonas Malmsten på Statens veterinärmedicinska anstalt.

Han spekulerar istället att det är en medfödd skada, eller att det är genetiskt betingat, alltså något som går i arv.

Genetisk defekt?

Jonas Malmstens funderingar understryks av viltforsk­aren och genetikern Carl Thulin vid SLU.

– Som jag ser det kan det finnas fyra förklaringar. Att det är en missbildning som uppstått under fosterstadiet, att det är genetiskt betingat, att det är en skada som uppkommit på ett tidigt stadium av älgens liv, eller att det är kopplat till en fysisk sjukdom.

Enligt Carl Thulin går det inte utan omfattande studier att säga om det är en defekt som går i arv. Om flera älgar med likadana märkliga öron dyker upp inom samma område, kan man misstänka att det är så. Och han tillåter sig att spekulera lite:

– Genetiska defekter som sätt­er ner djurs förmåga brukar försvinna av sig själva. Det är klart att älgar med stubbade öron hör sämre, men om det påverkar dem så mycket att de slås ut innan de får tillfälle att föröka sig går inte att säga.

Älgkalv som sköts i Sollebrunn i februari 2011. Av det vänstra örat finns bara drygt åtta centimeter kvar. Foto: Privat

Flera undersöka älgar

Erik Ågren, biträdande statsveterinär på SVA berättar att man undersökt flera fall av älgkalvar som saknar delar av ytteröronen. Även i dessa fall har den avläkta sårkanten varit rak och jämn så det ser ut som en öronmärkning.

– Förändringarna uppstår när det blir kallbrand i perifera kroppsdelar. Den troligaste orsaken är mjöldrygeförgiftning, där giftet orsakar en sammandragning av tunna blodkärl så att yttre tunna vävnader drabbas av kallbrand när blodbristen blir för långvarig. Ett blodkärl förgrenar sig i ett solfjäderformat mönster, så därför kan det bli halv­måne­­liknande vävnadsförluster.

– Mjöldryga är ett svampgift som bildas på gräsväxter under regniga höstar, och har historiskt även drabbat människor som ätit bröd bakat på mögelskadad säd. Sjukdomen kallades även Antoniuseld.

En förfrysning av öronen skulle kunna ge likartade förändringar, men Erik Ågren anser att det är mindre troligt när det gäller älg, eftersom de är väl anpassade för kyla.