Det bloggas, pratas, skrivs och tycks. Ifrågasätts och ventileras. Upprörs och beröms. Vi jägare verkar generellt vara bra på att behandla jakten och viltet med respekt och vördnad.

Gott så. Man går ut i skogen med en i grunden god inställning till det vilda, till sina medmänniskor och sina hundar. Kanske är det för de flesta så självklart att det är en icke-fråga.

Men visst händer det att enskilda jägare hamnar i en etisk gråzon.
Det är ju knappast upp till mig att bestämma vad som är etiskt riktigt för dig, så vad tycker du?

I Svensk Jakt nummer 2/3 detta år skrev Hans Wachtmeister ett debattinlägg om eftersök och vildsvin. Jaktlagen säger ju att vi ska göra eftersök på allt konstaterat skadat vilt som försvunnit från skottplatsen. Oavsett viltart.

Författaren vill att vi gemensamt verkar för en respekt från oss jägare för alla sorters vilt. Dels påpekar han det som skrivs ovan, jaktlagens föreskrifter om eftersök. Dels menar han att det finns de jägare som verkar anse att det finns arter som är mindre värda än andra.

Som vildsvin, som enligt författaren i vissa fall snarare betraktas som skadegörare.
Med följd att det kan finnas de som till exempel struntar i att göra eftersök och lämnar ett skadskjutet vildsvin att klara sig bäst det kan.

Då kan man fråga sig: Gör vi jägare alltid samma ansträngning vid eftersök på till exempel räv eller vildsvin som på älg eller kronvilt?

Har det hänt att du hört något eller sett något som gör att du känner dig obekväm med hur en uppkommen situation hanterats?

Det är ju aldrig enkelt att uttala sig om rätt eller fel i en etisk diskussion. Särskilt som man kanske inte alltid har lagen att luta sig mot – man kanske bara upp­lever något som obehagligt.

På samma gång är det ganska tydligt när allt går rätt till, så tydligt att man nog inte ens behöver tala om det.

I dagens debattklimat stöts och blöts en rad jobbiga ämnen. De flesta av dem mår bra av att tas fram och diskuteras.

Även etiken i den svenska jakten kan gynnas av att vi vågar prata med varandra. Har du och dina jaktkamrater diskuterat etiska problem, som ni stöter på?

Det är aldrig fel att prata. Kanske kan jaktlaget enas kring hur länge man ska leta efter en skadskjuten räv eller en vingad and? Om allmänheten inte tycker att vi jägare är seriösa och har förtroende för våra etiska bedömningar, så lär vi förr eller senare få en jobbig ­mediedebatt på halsen.

Om inte vi som jagar vågar ta i denna fråga är det en stor risk att politiker och myndigheter gör det i framtiden. Vill vi det?

+
Att Jägareförbundet vårstädar med mål att utveckla och förbättra medlemsrekrytering och medlemsvård.

–
WWF och SNF vill ha fler vargar i Sverige. Ännu fler än vad rovdjursutredaren föreslog. Vad trygg jag känner mig när dessa föreningar tar ansvar för landsbygdens framtid.