Vargjakten är stoppad. Igen.
Den juridiska cirkusen förstår sig knappast någon lekman på, och det kan ingen heller begära.
Nu handlar det om att rikta ilskan åt rätt håll – tillsammans.
Det är nog nu.

Få saker tycks vara svårare att åstadkomma i Sverige än legal jakt på varg. Jägarnas reaktioner på dagens besked från förvaltningsrätten i Karlstad talar sitt tydliga språk: Tilltron till samhällets förmåga att hantera grundläggande funktioner har fått en allvarlig knäck.

Miljöpartiet är för första gången sedan dess bildande inte i opposition, utan är nu med och delar regeringsansvaret för Sverige. Den omställningen tycks inte helt okomplicerad för partiet.

Röstsedlarna är räknade, valresultatet är i det närmaste spikat. Ett regeringsskifte är ett faktum, men vad väntar nu?

Imorgon går vi till valurnorna för att tillsammans bestämma hur Sverige ska styras de kommande fyra åren. Svensk Jakts chefredaktör Martin Källberg funderar och spekulerar kring jakten och valrörelsen.

Det tog en vecka – sedan fick Svensk Jakt till sist sin intervju med Miljöpartiets Åsa Romson. Som avslöjar att hon inte känt till att vargforskarna deklarerat att 270 vargar räcker för att uppnå gynnsam bevarandestatus.

I onsdags riktade Miljöpartiets språkrör Åsa Romson allvarliga anklagelser mot icke namngivna forskare.
Igår hävdade Romson att hon blivit feltolkad.
Idag hoppas jag att hon tar sig tid att svara på våra frågor. För frågetecknen kvarstår: Vad menade Åsa Romson egentligen?

”Sida vid sida, tillsammans hjälps dom åt.”
De senaste årens allt mer absurda turer i vargcirkusen torde ha väckt tanken hos fler än mig: Att Naturvårdsverket verkligen inte vill ha vargjakt, att de bakom kulisserna vidtar alla möjliga tänkbara åtgärder för att det ska undvikas.