I lervällingen i franska Verdun var striderna under första världskriget utdragna och frontlinjen ändrades inte. Det är bland annat därifrån vi lärt känna ordet skyttegravskrig. Bittra strider med stillastående försvarslinjer.

Älgjakt med löshund har starka traditioner i vårt land, kanske framför allt i skogslandskapen. Men vem är älghunden till för egentligen? För laget, den enskilde passkytten som hoppas få fälla en älg undan gångstånd, eller hundföraren? I den bästa av världar för samtliga. Men så är tyvärr inte fallet i allt för många jaktlag.

Det är i en upplyst liten byalokal en vårvinterkväll i Norrbottens inland man verkligen får känslan av gemenskapen som jakten ger.

Hundpejlen kan rädda liv – men ­också få jägare att bryta mot lagen.
Jag har upplevt bådadera.

Svenska Naturskyddsföreningen, är en stor och välmående lobbyorganisation med större inflytande i myndighetssverige än man vill ge sken av.
Då är det bättre vara underdog – särskilt när pengarna ska håvas in från medlemmar och andra som stöttar organisationen.

Rennäringsdelegationen i Jämtland sänkte i smyg dygnskvoten på ripa från åtta till fem. Beslutet fattades i våras på tvärs med vetenskapliga fakta.

Nyligen avslutade jag en granskning av djurrättsrörelsen i Europa. Om det kan ni läsa i senaste numret av Svensk Jakt. Under arbetet med reportagen upptäckte jag att det finns många mörka krafter bland djurrättsaktivisterna i Europa. De är beredda att gå ganska långt i sin kamp.

Du tar det förmodligen för en självklarhet att släppa stövaren på de marker där du jagat i alla år. Du tar kanske också den generösa jaktlagstiftningen för en självklarhet. Men är allt så givet, egentligen?

Är en lag flummig så blir också tolkningen av lagen därefter. Det vill säga flummig. För något annat kan jag inte tolka in när jag läser hovrättsrådet Carl-Gustav Ohlsons uttalanden.