Viltskådaren Rolf Svensson såg tjuren första gången som kalv i oktober 2012, i sina hemmamarker strax väster om Jönköping. Då gick han tillsammans med sin ko och en kvigkalv.
– Jag såg direkt att nosen var vriden på ett märkligt sätt, och funderade förstås på hur den älgen skulle klara sig. Men det har gått över förväntan. Den har trots sin sneda nos kunnat äta och idissla.
På våren 2013, strax efter att korna stött bort sina kalvar, såg Rolf älgen på nytt. Då var den ensam och kanske hade kvigkalven skjutits under höstens jakt.
– Sedan kan man säga att jag följde den där snednosen. Jag såg den vid flera tillfällen under våren, sommaren och hösten och lockade in den flera gånger. Det var intressant för den ändrade sitt beteende så tydligt. Första gången jag lockade in den kom den som ett lokomotiv och var nära att springa över mig. När jag lockade in honom i höstas var han mycket försiktig och liksom smög där han hade skydd, säger Rolf Svensson.

Jägarna ringde
Första hösten som vuxen bestod tjurens horn av klena pinnar. Året därpå var den också en pinntjur, fast lite grövre. I höstas hade snednosen fyra taggar med korta men ganska kraftiga horn. Rolf Svensson beskriver kroppen som en fin fjolings, sådana de såg ut förr.
I höstas, när älgjakten var över på markerna där tjuren vistades, kom han svårt haltande till en jägare, som tog det riktiga beslutet att skjuta älgen. Knäet var helt uppsvullet och i bogen fanns ingen muskulatur. Den sneda nosen intresserade jägarna.
– Jag blev uppringd av jägarna och det var förstås givande att följa upp snednosen, säger Rolf Svenson som ombesörjde att skallen skickades till SVA för undersökning.

Under ögonen
I utlåtandet från obduktionen skriver SVA:
”Överkäken och nosryggen var hos denna älg snedställd mot älgens vänstra sida, och denna snedställning tycktes börja strax nedanför ögonen. När man tittade på älgen framifrån kunde man även se att överkäken var lätt vriden medsols. Underkäken var i huvudsak belägen i rak linje ut från huvudet, dess yttre del (där framtänderna sitter) var dock, om man tittade på den framifrån, vriden medsols cirka 30 grader. Korsbettet som uppkom resulterade i att i viloläge möttes inte över och underkäke. Vid idissling har dock framtänderna i underkäken kunnat möta överkäken. Kindtänderna i över- och underkäke var också ganska normalt och jämnt slitna.”

Märkligt sammanträffande
På SVA har man vid flera tillfällen noterat så kallade korsbett hos hjortdjur. I utlåtandet från obduktionen skriver man att det troligen är en spontan missbildning under fosterstadiet. Att det skulle vara ärftligt har man inga belägg för, men om det är så är fallen så sporadiska att det troligen inte har någon större betydelse.
Men ungefär samtidigt som Rolf Svensson mottog SVA:s rapport inträffade något märkligt som kanske motsäger veterinärernas slutsatser.
– Då fick jag rapport om ytterligare en snednosad tjur som iakttagits bara en halvmil från där ”min” snednos höll till. Det går naturligtvis inte att dra några säkra slutsatser av det, men nog är det ett märkligt sammanträffande om nu den här missbildningen inte är ärftlig, säger Rolf Svensson.