Viltvårdaren och jägaren Carl von Essen har gått bort. Han blev 81 år. Foto: Jan Henricson

Carl von Essen, eller Calle, som de flesta kände honom som, fick jakten med sig från barnsben. Uppväxt på Strömsbergs säteri vid Jönköping hade han jaktliga förebilder inte bara i sin pappa Thure, utan också i sin farbror Knut, en närmast legendarisk småländsk jägarprofil.

På Strömsberg fanns ytterligare en farbror, Fredrik von Essen, som i sin kennel slog vakt om smålandsstövaren, och redan i unga år tog Calle stövarjakten till sitt hjärta.

Inget slarv

För jägarna på Strömsberg var jakten och viltvården två sidor av samma mynt. Där framhölls också etiken i jakten. Misstag kunde alla begå, men slarv och nonchalans accepterades inte.

På Strömsberg fick Carl von Essen tidigt lära sig om de biotopförbättrande åtgärder som krävs för att få viltrika marker.

På sluttningarna ner mot Jönköping, åkermark och skogar som i dag är bebyggda, anlades viltremisser och genomfördes andra åtgärder för att gynna vilda fasaner och rapphöns.

Många förändringar

1985 anställdes forstmästaren Carl von Essen som föreståndare för Öster Malma jaktvårdsskola. Under de elva år han arbetade där genomfördes många förändringar.

Jägareförbundet köpte fastigheten av dåvarande Domänverket, viltmästarutbildningen utvecklades, viltgården byggdes om, en utbildning av hundinstruktörer inleddes av förbundet och flera viltvatten anlades, bland annat.

1989 startade landets första universitetskurs i viltbiologi på Öster Malma, och Carl von Essen var mycket nöjd med att några av studenterna tidigare avlagt viltmästarexamen på jaktvårdsskolan.

Viltvatten över hela landet

När åren som chef för Öster Malma jaktvårdsskola var över 1996 engagerades Carl von Essen som generalsekreterare i stiftelsen Svensk våtmarksfond, ett samarbetsprojekt där bland andra Jägareförbundet ingår.

Under sina närmare 15 år i Våtmarksfondens ledning for Calle land och rike runt för att hålla föredrag och arrangera seminarier, för att sprida budskapet om hur viktiga våtmarker är inte bara för viltet, utan också för den biologiska mångfalden och som näringsfällor.

Som praktiskt skolad viltvårdare visste han också hur ett viltvatten ska anläggas i praktiken för att få bästa möjliga resultat, och Carl von Essen har gett goda råd och inspirerat när en mängd våtmarker har anlagts runt om i landet.

Rapphönans förespråkare

Carl von Essen höll jakten med stående hund högt, vilket återspeglades i hans arbete för viltvården. Hans betydelse för att fältviltet åter uppmärksammas kan inte överskattas.

Efter tiden på Våtmarksfonden engagerade han sig i flera projekt för att gynna rapphönan, och därmed fasan och fälthare.

I boken Fältvilt som skrevs tillsammans med Poul-Erik Jensen, åstadkom Calle något som närmast kan beskrivas som viltvårdarens fälthandbok.

På Kungliga Jaktklubbens marker på Öland har Carl von Essen varit drivande bakom omfattande viltvårdsinsatser för att gynna rapphönan.

”Vi kan aldrig få det som det en gång var, men rapphönan kan med små åtgärder få betydligt bättre förutsättningar”, sa Carl von Essen när han så sent som i somras deltog under en rapphönsdag som arrangerades på Öland.

Med härlig glöd

Carl von Essen gjorde också avtryck utanför jägarleden. Vid OS i Montréal 1976 var han en viktig del i det svenska laget i värja som tog hem guldet, efter att han vunnit två matcher mot Västtyskland i finalen.

Han hade också flera VM-medaljer i värja på meritlistan, både i lag och individuellt, och beskrivs på Olympiska kommitténs hemsida som en idrottsman som fäktade med härlig glöd och som var mycket stark i medgång.

Under åren i jaktens och viltvårdens tjänst fick Carl von Essen vänner och kontakter över hela landet. Jägarsverige minns med värme en inspiratör som på många sätt bidragit till att utveckla viltvården i vårt land.

Carl von Essen blev 81 år. Han sörjes närmast av hustrun Elisabeth samt barnen Erik och Maria med familjer.