Ibland låter det som om LRF vill utrota vildsvinen. Vill ni det?

– Nej, vi har ingen nollvision. Men det är så med vildsvinen som med mycket annat vilt, att man måste se frågan lokalt. Men generellt vill vi se en högre avskjutning. Och att det skjuts rätt djur.

Vad menar du med rätt djur?

– För att minska ökningen måste man skjuta fler hondjur. Nu talar jag inte om suggor med kultingar, för det är förbjudet att skjuta sådana. Det vi från LRF:s håll menar är hondjur utan kultingar. Färre hondjur gör att det föds färre kultingar, och det är så man reglerar viltstammar.

Vad gör ni för att förbättra vildsvinsförvaltningen?

– Det finns rätt mycket olika saker som vi gör. Först måste man se att jägaren och markägaren kan vara samma person. Den vetskapen ska finnas med i diskussionen. Men det allra viktigaste är att få igång ett samarbete mellan jägare och markägare.  Detta är lätt att säga, men svårt att göra. Får vi igång ett bra samarbete så fungerar det bättre. Det har vi sett på många håll.

Vad tycker ni om utfodring av vildsvin?

– Den stora offensiva utfodringen som sker på många håll tycker vi inte om. Sedan har LRF tagit ett beslut och även begärt ändring av lagen, hos regeringen, för att kunna få till länsvisa temporära utfodringsförbud.

– Detta omfattar inte åtlar, där man sprider ut något kilo foder per dygn. Åtlarna är nödvändiga i förvaltningen. Vi vill minska den omfattande utfodringen.

Går det inte att styra utfodringen via jakträttsavtalet, istället för att kräva lagändringar?

– Jo, på många ställen skulle det kunna fungera. Men alla markägare tycker inte lika. Eftersom inställningen skiljer sig åt så når man inte problemet fullt ut med att bara ändra i jakträttsavtalet.

Hur ser ni på hundträning i hägn?

– Det är absolut nödvändigt. Hundar och åtlar är kanske våra viktigaste redskap för att hålla ned vildsvinsstammen. Då behövs det bra och testade hundar.

Vildsvinsfällor?

– Vi är positiva till dessa. De löser inte problemen, men fungerar bra som komplement.

Vad har ni för syn på etik i vildsvinsjakten?

– Bara för att det handlar om vildsvin får jägarna inte tumma på jaktetiken. Den får inte skilja sig mellan viltarterna. Alltså hur man ser på skott, avlivning, lidande vid jakt.

– Sedan tycker vi inte att jägarna alltid läser paragraf fyra på rätt sätt. Så här står det: Viltet skall vårdas i syfte att bevara de viltarter som tillhör landets viltbestånd och de fågelarter som tillfälligt förekommer naturligt i landet, och
främja en med hänsyn till allmänna och enskilda intressen lämplig utveckling av viltstammarna.

– Den sista delen av paragrafen är viktig och det hänger ihop med utfodringen. Utvecklingen av vildsvinsstammen måste hållas nere, inte stimuleras, säger Anders Wetterin.