Det är en gråmulen novemberdag öster om Sunne. Vi ska jaga älg, och det på de marker där Klara angreps av vargar i oktober 2015. Vi befinner oss väster om Ransjön, och det var här som Klara själv filmade hela det tio minuter långa vargangreppet med kameran som satt i hennes skyddsväst.

Samma skyddsväst som med all säkerhet räddade hennes liv.

– Utan västen hade hon inte överlevt så länge. Den gav lite extra tid, konstaterar Tommy Berglund.

Älgarna är inte långt borta. Klara har bestående skador, men jaktlusten finns kvar. Foto: Boo Westlund

Kunde vara en vanlig jaktdag

Vi står i ett vägskäl och gör oss färdiga för ännu en jaktdag. Under tiden som Tommy sätter den livräddande västen på Klara berättar han om händelsen som för alltid kommer att prägla både honom och hans hund.

Dagen som för alltid förändrade jakten.

När Tommy fann Klara efter vargangreppet trodde han själv inte att hon skulle överleva. Han var på plats samtidigt som vargarna lämnade den svårt skadade hunden. Att vargarna inte dödade henne berodde med all säkerhet på att Tommy kom till platsen vilket fick vargarna att fly.

Klara var i chock när han fann henne och blödde från många bett i de delar av kroppen som västen inte kunde skydda. Vargarna hade slitit i henne så att skinnet lossnat från muskler och vävnad, och hon hade svåra muskelskador med inre blödningar.

Samtidigt som livet rann ur hunden bar Tommy henne mot bilen. I det läget var han helt säker på att Klara skulle dö.

Hela händelsen har beskrivits i tidigare artiklar i Svensk Jakt.

Unik film: Vargar angriper hund – varning för starka bilder

Filmen när Klara angreps av vargarna blev i sin brutala verklighet en ögonöppnare för många, och den har setts och delats av ett helt osannolikt antal människor.

Fram till dags dato har den visats 6,5 miljoner gånger och är på ett makabert och brutalt sätt en viral succé.

Dubbelchampion vid två år

Efter angreppet följde en lång rehabilitering och många veterinärbesök. Klara stod under lång tid på olika behandlingar och träningen för att komma tillbaka som en brukbar jakthund har tagit år.

Klara är Tommy Berglunds första jakthund, och hon hade redan tidigt allt han kunde önska sig. Bra sök, bra ståndegenskaper och en jaktlust som gjorde varje jaktdag spännande. Klara var dubbelchampion redan vid två års ålder och en fantastisk jakthund.

Klara jagar igen – men är märkt av vargattacken

Bestående skador

Efter vargarnas angrepp har både Klara och Tommy Berglund förändrats. Klara hade länge problem med att hon blev halt och fick värk efter en dag i skogen. Hon har hämmats fysiskt och det har tagit lång tid att bygga upp muskler och kondition. Den mentala biten verkar däremot inte ha påverkats allt för mycket.

– Det mest påtagliga är nog att hon är väldigt aggressiv mot andra hundar. Det var hon inte tidigare, säger Tommy.

Nu är Klara åtta år gammal, och den bästa tiden som jakthund ligger snart bakom henne. Tommy Berglund och hans hund har påverkats av vargarnas angrepp och Klara kommer aldrig att bli den hund hon var i unga år.

Vänner och jaktkamrater. Tommy Berglund och jämthundstiken Klara, 8 år. Foto: Boo Westlund

Älg på marken

Efter några minuter kommer de första skallen och Tommy skiner upp. Klara har hittat älg. Foto: Boo Westlund

Tommy har kämpat för att ge tiken en chans att komma tillbaka, och det finns starka band mellan honom och hans hund. När Tommy stryker kopplet är det därför med blandade känslor han gör sig klar för ännu en dag i skogen.

Vi har färska spår efter flera älgar längs skogsbilvägen och Klara markerar tydligt att hon vill iväg.

Jaktlusten finns kvar, och även om Tommy tänker mörka tankar om allt som kan hända så njuter han ändå av att se Klara göra det hon gillar med. Det hon är avlad för, och det som så starkt präglar henne.

Klara försvinner upp mot en skogstjärn där det brukar stå älg, och snart hör vi de första skallen.

Det är upptag.

Tommy Berglund skiner upp, ett leende leker i ansiktet och det är med både stolthet och värme som han åter hör Klaras skall i granskogen.

– Hon kan allt än, säger Tommy med ett leende.

Efter några minuter går älgen loss och passerar skogbilvägen bakom ett backkrön. Klara följer i gångstånd, men Tommy konstaterar snart att det inte bara älghundar och jägare som påverkas av varg.

Även älgarna har ändrat beteende. De är som han säger ”lätta på foten”.

Samtidigt har Klara inte längre samma skärpa och fysik som hon hade före vargangreppet.

– Jag kan jaga med henne och hon fungerar, men inte är hon som tidigare. Det blir hon aldrig, säger Tommy Berglund.

Många hundar skadas av varg

Klara är en av många hundar som har överlevt en vargattack.

Sveriges lantbruksuniversitet, SLU, och Viltskadecenter har i en studie av 151 hundar som angripits av varg under åren 1997–2005 konstaterat att 30 procent överlevde angreppet, 70 procent dödades. Viltskadecenter har även tittat närmare på vilka faktorer som kan ligga bakom vargangrepp på hundar. Forskare har granskat betydelsen av ras, ålder och kön på jakthunden, hundens beteende vid möten med varg och om det finns vargar som är mer benägna att angripa hundar än andra vargar.

Här pratar man även om så kallade problemvargar.

Anpassar jakten

Bland jägare i vargområden är det ett välkänt mönster, där vargar i vissa revir knappt står för några angrepp alls medan det i andra revir är stora problem. I nybildade revir, eller revir där ett av föräldradjuren byts ut kan förändringen komma snabbt. Många situationer kan bero på slumpartade serier av händelser, hur många vargar det finns på platsen, om det finns slagna byten i närheten – men det enda säkra är att vargarnas beteenden inte följer givna mönster.

Jägarna i områden med varg har också liksom Tommy Berglund anpassat sig till situationen. Vägar spåras av innan jakt, jaktkamrater varnar varandra, hundar förses med skyddsvästar och hundar med långa skalltider är inte längre lika attraktiva.

Jakten förändras.

Skyddsvästen med piggar gav Klara några extra minuter under vargangreppet. Det räddade hennes liv. Foto: Boo Westlund

Problemvargar

Rackstadsreviret i Västra Ämtervik är ett bra exempel på hur ett läge snabbt kan bytas mot ett avsevärt sämre. Från att ha varit ett någorlunda normalt vargrevir utvecklades Rackstadsreviret under 2017 och 2018 till ett revir med många angrepp och vargar som upplevdes söka upp jakthundar för att döda dem.

Där fick jägarna i området efter ett intensivt arbete från i första hand Bertil Forsberg tillstånd att skjuta bort hela reviret. När föräldradjuren sköts i mars 2018 var det också slutpunkten för återkommande vargangrepp på jakthundarna i området.

I dag kan man återigen släppa en jakthund i Västra Ämtervik under något mer säkra förhållanden, och utan att utgå ifrån att det kommer ett vargangrepp.

– Det är det här vi har velat under hela processen. Vi misstänker att det är hanen som medvetet har sökt sig till och dödat våra hundar. Nu är båda vargarna borta och det känns fantastiskt bra, sa jaktledaren Bertil Forsberg i en intervju med Svensk Jakt efter den lyckade jakten.

Bertil Forsberg och de andra jägarna i Rackstadsreviret hade rätt. Angreppen var starkt kopplade till individerna i flocken, och när de sköts bort minskade problemen, för att inte säga helt försvinna.

Vargarna i Rackstadsreviret skjutna

En mörk historia

Svensk Jakt har listat alla för oss kända vargdödade hundar från augusti 2007 och fram till idag. I samtliga fall handlar det om hundar där länsstyrelsen i berört län bedömt att det är varg som dödat hunden.

Under de här åren handlar det om 233 dödade hundar, men med all säkerhet finns det flera vargdödade hundar som inte har kommit till vår kännedom. Hundar som aldrig har påträffats när de försvunnit under jakt är bara ett exempel på jakthundar som mycket väl kan vara dödade av varg. I många fall har länsstyrelsens besiktningsmän inte kunnat avgöra vad som dödat hunden.

Lista är lång och den kommer att bli längre.

Stora variationer

Samtidigt har antalet vargdödade hundar varierat kraftigt under åren. I vår lista är 2018 ett unikt år med endast 4 dödade hundar.

Men den trenden höll inte i sig särskilt länge.

Under 2019 har 11 hundar dödats av varg, och från vargtäta områden i Gävleborg och Värmland kommer ständigt rapporter om incidenter där jakthundar och vargar möts under jakt – och i flera fall har det lett till att jakthundar skadats eller dödats.

Vargdödade hundar

Vargattacker på jakthundar jämställs av Viltskadecenter med andra faror som jakthundar utsätts för. Räknat i antal dödade jakthundar är trafik, järnväg, svaga isar, vildsvin eller vådaskott exempel på faror som drabbar fler hundar än vad som dödas av varg. Det är ett känt faktum och en mer eller mindre medveten om än obehaglig risk som hundägare tar under jakt.

Går aldrig ur

De flesta jägare i Sverige löper heller inte risken att deras hundar ska dödas av varg, men för jägare i de län som har varg är det en realitet.

För Tommy Berglund och alla andra som drabbats av att jaktkamraten dödats eller skadats svårt av angripande varg är det en ständig oro som alltid finns närvarande.

– Jag känner mig aldrig trygg längre. Varje gång jag släpper Klara så kommer känslan av att det ska hända igen, säger Tommy Berglund.

Upptaget kommer i ett område där det brukar stå älg. Foto: Boo Westlund

Trots det har han fortsatt att jaga med Klara. Han har också skaffat sig en andra hund men någonstans i han berättelse finns bekräftelsen på att oron alltid kommer att finnas kvar. Jakten är inte och blir kanske aldrig vad den var.

Sista gången

På det sättet kan angreppet ha påverkat Tommy mer än hans hund.

– Varje gång jag släpper Klara kan vara den sista gången jag ser henne i livet. Det är dubbla känslor, säger Tommy Berglund.

Klara fortsätter ändå jaga. Älgen hon hittade i granplanteringen vill inte samarbeta, och nu handlar det inte längre om gångstånd. Älgen löper bara vidare och efter många kilometers sken väljer Tommy att försöka koppla Klara.

Både älg och hund är på väg österut mot ett område där länsstyrelsens tidigare under veckan spårat tre vargar.

Jakten påverkas av vargens närvaro även de dagar då det inte sker angrepp. För Tommy Berglund är den här jaktdagen över.

På väg hem får vi bekräftelsen på att oron är befogad.

Vid Annefors, norr om Ransjön och några kilometer öster om området vi jagat i finns färska vargspår.

Spår av varg vid Annefors. Foto: Boo Westlund