Ruvtsáluoktta är det samiska namnet för Kronlund som ligger vackert beläget alldeles intill sydspetsen på den stora sjön Uddjaure i Arjeplogs kommun.
Här bor Leif och Isabelle Lundberg. De har två fjällkor och flera får i en hage nära gårdshuset. Lite längre bort, på en höjd i skogen bakom gården, har Leif byggt en hage med stängsel. Här inne går ett antal renvajor med sina nyfödda kalvar. I skogskanten, nära myren, vid foten av Blåsbergen strövar de omkring och blir utfodrade med både lav och foder.
För Leif betyder renarna mycket. Förr om åren hade han betydligt fler renar, men som pensionär har han trappat ner och hjälper samebyn, Maskaure med bland annat rovdjursinventering och kalvmärkning.

Vaktar på nätterna

– Här ligger jag om nätterna, säger Leif och pekar på en stor sten mitt i hagen.
Bakom stenen vecklar han ut renskinnet och sovsäcken.

För någon dag sedan slog en björn en renkalv inne i hagen samtidigt som Leif Lundberg befann sig vid den stora stenen, bara 60 meter från dramat. Foto: Lars-Henrik Andersson

– Man börjar bli lite sliten nu och i natt var det inte roligt att ligga här ute. Det ösregnade, berättar Leif Lundberg.
På avstånd hör vi renskällorna skramla vid myrkanten. Genom de smala tallarna skymtar de röda renkalvarna som på sina förhållandevis höga, gängliga ben, följer tätt intill vajan.
Två kalvar saknas. De tog björnen, berättar Leif Lundberg.

Kalven borta

– Jag hörde renskällorna en eftermiddag och gick upp till hagen. Då var en kalv borta, berättar han.
Leif satte sig sedan att vakta sina renar och på kvällen kom björnen in i hagen, medan han satt där vid stenen.

Så här kan det se ut när en björn ätit på en renkalv. Oftast lämnar inte björnen kvar så här mycket av kalven. Foto: Privat

”Jag hörde hur kalven skrek till”

– Jag hörde hur kalven skrek till, bara 60 meter bort. Det var synd att jag inte såg björnen. Men jag satte upp en viltkamera och fick den på bild kvällen efter. Vi sökte skyddsjakt men fick avslag. När jag pratade med länsstyrelsen sade en tjänsteman att jag kan använda mig av paragraf 28 i jaktförordningen för att skydda mina djur inom inhägnaden, säger Leif Lundberg.
Han har nu skickat in ytterligare en ansökan, i eget namn, för att försöka få tillstånd till skyddsjakt.
– Men även om jag skjuter björnen då den är i hagen enligt paragraf 28 så kommer jag bli polisanmäld och det blir utredning om det gått rätt till. Man blir misstänkliggjord, direkt.

Renkalvarna är inte så gamla och är ett lätt byte för en björn. Leif Lundberg håller ett vakande öga över sin lilla renhjord. Foto: Lars-Henrik Andersson

Leif Lundberg menar att björnen är en skicklig jägare och lämnar i stort sett inga rester efter sig när den tagit en kalv. Därför har man tidigare inte vetat i vilken omfattning björnen tar renkalv.

Drabbades även förra året

– Förut, innan det gjordes forskning inom Udtja sameby, trodde jag det var räven som tog kalvarna. Det blir heller inte ofta språngspår när björnen tar en kalv. Björnen går efter kalven som lägger sig ner.
Leif Lundberg drabbades även förra året, då björnen tog renkalvar. Han blev beviljad skyddsjakt och fällde en mindre hanbjörn på nästan samma plats som där björnen i år tog renkalvarna.
– Men björnen fick jag ju inte behålla. Länsstyrelsen tog den och sedan brändes den väl upp. Jag krävde betalt för förlusten av renkalvar, skinn- och köttvärdet på björnen, och kostnaden för att vakta renarna. Jag har ännu inte fått betalt och kommer inte få det heller. Det är dyrt att ha mycket rovdjur men då får staten också vara beredd att betala. Det finns ju de som tycker vi ska ha mycket björn, men behöver de betala priset för det? Knappast, säger Leif Lundberg som alltså i år förlorat två renkalvar.

Foto: Lars-Henrik Andersson

– Det är två för mycket, speciellt när jag hägnat in renarna. Vi renskötare går på knäna. Rovdjurstrycket är för högt. Vår sameby fick beviljat två skyddsjakter, sedan blev det stopp på grund av en polisanmälan som är hemligstämplad. Men ska alla i samebyn drabbas? Det är ju kollektiv bestraffning, säger Leif Lundberg.

”Ska alla i samebyn drabbas?”

Han anser att det borde vara en ordentlig tilldelning vad gäller licensjakten på björn, framför allt i renskötselområdet på de så kallade åretruntmarkerna.
– Det krävs nu en ordentlig nedskjutning av stammen till en acceptabel nivå. Sedan borde skyddsjakt beviljas när det är björnspår i markerna på våren, finns det ren där så kommer kalvar att stryka med. Vi har nog med problem vad gäller rovdjuren. Och länsstyrelsen baserar avskjutningen på gamla siffror. Vem vet hur stor stammen är idag. Senaste spillningsinventeringen gjordes 2016.

Björnen som tog sig in i renhagen fångades på bild av en viltkamera. Foto: Privat

Skandinaviska Björnprojektet beräknade då björnstammens storlek till 506 björnar (463-548, 95 procents konfidensintervall). Resultatet låg i linje med informationen från björnobsen, enligt länsstyrelsen.
Men nu finns tecken i björnobsen som tyder på en ökning, detta enligt Jägareförbundet Norrbotten.

Stora förluster av renkalv

– Samebyarna borde få vara med när beräkningarna görs. Det är vi som håller rovdjuren med mat. När vi tar in renarna för skiljning på hösten så är cirka 35 till 40 procent av kalvarna borta. Man blir förtvivlad.
Leif och Isabelle Lundberg är nu rädd att björnen även ska ge sig på fåren, som snart ska släppas ut i en sommarhage en bit bort från gården. Det handlar om 18 tackor och 24 lamm.

Nu är Leif Lundberg rädd för att björnen ska ge sig på tackorna och lammen som snart ska ut i sommarhagen på bete. Foto: Lars-Henrik Andersson

”Jag utsätter mig ju även själv för fara om det är en björn där inne”

– Det är med en klump i magen man går till renhagen. Jag utsätter mig ju även själv för fara om det är en björn där inne. Man blir trött och känslomässigt är det tufft bli av med djur.
Det var den 29 maj som Maskaure sameby skickade in skyddsjaktsansökan efter björn efter att björnen varit in i renhagen hos Leif Lundberg. Enligt länsstyrelsen var naturbevakare på plats och bekräftade att det sannolikt är björn som tagit kalvarna. Det var dock inte möjligt spåra björn på grund av barmark.

Skadeförebyggande åtgärder

Så här står det i länsstyrelsens beslut om avslag på skyddsjakt:
”Länsstyrelsen menar att renägaren i detta fall, då renarna befinner sig i en hage i närheten av renägarens bostad, har goda möjlighet att vidta skadeförebyggande åtgärder i form av dels bevakning, dels skrämselförsök i den händelse att den aktuella björnen skulle återvända.”

Foto: Lars-Henrik Andersson

Länsstyrelsen anser att en ökad bevakning inte behöver utföras under någon längre period och hänvisar till att forskningen visat att predationen avtar i början av juni när björnen övergår till att jaga älgkalvar.
Länsstyrelsen menar att det finns andra lämpliga lösningar för att förhindra fortsatt predation av björn i hagen och att skyddsjakt därför inte ska beviljas.

Fick avslag

Även den nya ansökan som Leif Lundberg skickat in blev det avslag på.
– Märkligt. I fjol beviljades jag skyddsjakt. Nu plötsligt är det omöjligt trots samma premisser. Vad är skillnaden mot förra året? Det här är trakasserier och en fortsatt bestraffning, säger Leif Lundberg.
Britta Wännström, chef för naturmiljöenheten vid länsstyrelsen i Norrbotten, säger att skyddsjakt brukar beviljas i situationer där renhjorden är utspridd över ett stort område i kalvningstid.
– Det är svårt att bevaka renarna när de är utspridda, då finns sällan andra möjligheter än skyddsjakt. I det här fallet är renarna i en hage, säger Britta Wännström.