Arne Ohlsson började arbeta åt Svensk Jakt i slutet av 1960-talet. Under en lång följd av år, fram till 2008, upprätthöll han en nära kontakt med en läsekrets som i Arne kände att de hade en vapen- och skyttekunnig jägare att lita på.

Arne Ohlsson skrev reportage, utförde tester och presenterade nyheter i varje nummer av Svensk Jakt i 40 års tid. Hans kunskaper inte bara om vapen utan också om jakt var grundmurade.

Med tiden kom Arne att bli en auktoritet på sitt område, i tidningen närmast en institution. Enormt uppskattad av läsarna, alltid beredd att svara på frågor från kunskapstörstande jägare.

Tusentals läsare

Genom sin frågespalt om vapen och om skytte kom Arne Ohlsson läsarna nära. I svaren anslog han en kamratlig ton med goda råd, men han kunde också skärpa pennan när det behövdes.

Man ska också komma ihåg att de frågor och svar som publiceras i tidningen endast är ett fåtal av alla de brev och telefonsamtal som når en redaktör med ansvar för ett så viktigt område. Med andra ord kan man räkna Arne Ohlssons läsarkontakter under åren i tusentals.

Arne Ohlsson uppskattade denna direktkontakt med de svenska jägarna mycket. Redan i en krönika i Svensk Jakt 1969 skrev han:

”Jag vill vända mig till den under året stadigt växande skaran av brev- och telefonvänner bland tidningens läsare. Tack för att ni hör av er!”

Vänskapen med läsarna höll i sig ända till Arne lade pennan åt sidan. När han med ålderns rätt i början av 2000-talet ville minska sitt engagemang i Svensk Jakt var det tester och nyheter på vapenområdet som överläts till annan redaktör. Frågespalten behöll han taget om i ytterligare några år.

Böcker om jakt

Arne Ohlsson skrev inte bara i Svensk Jakt. Under åren författade han flera böcker. Om vapen och skytte, men också om jakt. Ett exempel på det sistnämnda är boken om vakjakt på räv, som närmast kom att bli en bibel för alla de unga jägare som hade stor nytta av Arnes tips och råd om hur Mickel skulle överlistas i kalla vinternätter.

Arne Ohlsson översatte och bearbetade utländska författares böcker om skytte med hagelbössa och studsare. När Jägareförbundet i mitten av 1980-talet gav ut sin första jägarexamensbok var det naturligtvis Arne som författade kapitlen om vapen och skytte.

Jag kom att som chefredaktör ha ett nära samarbete med Arne under några år i början av 2000-talet. Han var en perfekt medarbetare. En som var lätt att ha att göra med, idérik och som i god tid rapporterade om vad han hade på gång, och som aldrig missade en lämningstid.

Närmast sörjande är hustrun Maybritt och sonen Jan-Åke samt syskonbarn med familjer.