Afta, Lillhärdal, Norrbotten och Västmanland, alla med efterledet fallet, klingar välbekant i jägaröron. På senare år har misstänkta jaktbrott fått stor uppmärksamhet i medier i allmänhet och i jaktpressen i synnerhet.

En som stått och står i händelsernas centrum när jaktbrott utreds och rättegångar hålls är advokat Sven Severin på Lex advokatbyrå. Med bas i Malmö och Stockholm har han blivit den advokat som jägare från hela landet ringer när de hamnar i trångmål.

Fler behöver hjälp

Vi möts på Jägareförbundets anläggning Öster Malma. Det är en strålande vårdag och det känns långt till polisens förhörsrum och domstolarnas rättssalar, som är Sven Severins vanliga arbetsplatser.

Jag påminns emellertid av hans ivrigt ringande mobiltelefon, där det av brottstycken av samtalen går att förstå att flera jägare behöver hans hjälp. I ärenden som är okända till och med för en jaktjournalist. Till slut tvingas han stänga av telefonen, för att vi ska få chansen att genomföra det vi kommit hit för.

En fiskarpojke

Storstäderna till trots är det på landet Sven Severin känner sig riktigt hemma. Han beskriver sig, inte utan stolthet, som en fiskarpojke från Västerviks skärgård som inte var gammal när han sköt sin första vigg. Han har jagat i åtminstone 50 år vid det här laget.

– Pappa var min läromästare och idol, en synnerligen erfaren jägare. Jag fick en bra start med sjöfågeljakt och jakt med drivande hund på hare, räv och rådjur. Senare i jägarlivet har jag arrenderat egna marker med klövviltsjakt i Sörmland och jagat älg norrut i landet. Sedan en tid är jag medlem i ett jaktlag i Skåne.

Sven Severin har lång erfarenhet som advokat och har jagat ännu längre. Något som gör att han och de jägare han försvarar i jaktbrottsmål inte har några svårigheter att förstå varandra. Foto: Privat

Talar samma språk

Och det är naturligtvis här grunden till intresset för jaktjuridiken blev lagd. Som försvarsadvokat i jaktbrottsmål får Sven Severin förena sitt största fritidsintresse med sitt yrke, vilket är långt ifrån alla förunnat.

– Jag har varit advokat i snart 35 år och har lång erfarenhet som jägare. Jag kan jakt, mina klienter och jag talar samma språk. Förhoppningsvis kan jag på ett pedagogiskt sätt förklara för domstolen hur saker hänger ihop. Inte sällan förekommer missuppfattningar, eftersom domarna ofta saknar kunskap om jakt och jaktens villkor.

Riksåklagaren har hos regeringen begärt att grova jaktbrott ska räknas till de allra grövsta brotten, som terrorism och landsförräderi, för att lättare få tillstånd att avlyssna jägare. Vad har du för tankar om det?

– Att man vill kunna avlyssna jägare utan misstanke om brott är helt absurt. Förändringen smygs in då praktiskt taget alla vill ha hårdare tag mot den organiserade brottsligheten. Det är som en trojansk häst. Jag menar att politikerna i riksdagen måste förstå vilka integritetskränkande ingrepp som då tillåts mot vanliga människor, och sätta stopp för detta.

Sven Severin på plats i Västmanlands tingsrätt för att försvara Karl Hedin i det mycket uppmärksammade Västmanlandfallet. Foto: Pia Nordlander

Sven Severin är väl insatt i frågan eftersom det var han och hans klient Karl Hedin som satte stenen i rullning genom att polisanmäla åklagaren, då avlyssningen av Hedin genomfördes utan stöd i lagen.

– Vår anmälan resulterade i att denna form av avlyssning stoppades omgående. Efter det krävde riksåklagaren en lagändring. Egentligen är det bra märkligt: när vanligt folk bryter mot lagen straffas de, när tjänstemän gör detsamma ändrar man lagen.

Vi ser gång på gång polisingripanden mot jägare som utförs med som det tycks oproportionerligt mycket våld. Varför tar polisen i så mycket, enligt din bedömning?

– Det finns inga vettiga skäl för polisen att agera som man gör. För att göra det tydligt: Man sätter alltså regelmässigt in polisens spetskompetens, den som har som huvuduppgift att bekämpa terrorism, mot sedan tidigare noga kontrollerade och ostraffade medborgare. Jag kan inte se att det finns några hållbara motiv för polisen att agera som man gör.

– Det verkar finnas någon instruktion som öppnar för polisen att agera på detta brutala sätt. Vittnesmålet från ansvarig polis under rättegången mot Karl Hedin, då hon på frågan varför insatsstyrkan användes mot en 71-årig sågverksägare svarade, ”de är ju jägare, de har vapen, de är tungt beväpnade”, får mig att tro att detta är en taktik man resonerat sig fram till.

Sven Severin säger att åklagare och polis har ändrat arbetsmetoder på senare år. Han beskriver det som ett nytt fenomen som kom i bruk samtidigt som lokala och regionala åklagare och poliser fråntogs utredningar om grova jaktbrott, då de flyttades över till Riksenheten för miljö- och arbetsmiljömål, REMA.

Centraliserade utredningar

I samband med det kom också grova jaktbrott att handläggas av artskyddsgruppen på Polisens nationella operativa avdelning, NOA.

– Varför centraliserades utredningar av grova jaktbrott? frågar Sven Severin. Det finns skäl att ifrågasätta hur utredningarna bedrivs, att ifrågasätta opartiskheten. Om kompetensen funnits på NOA och REMA hade det varit begripligt, men så är ju inte fallet.

– Jag menar att man skulle ha större möjlighet att nå framgång om jaktbrottsutredningar bedrevs lokalt och regionalt, där det finns poliser och åklagare med lokal- och personkännedom, och där det dessutom finns många som är jägare och som kan jakt. I stället verkar poliser med kunskap om jakt inte vara välkomna som utredare.

Advokat Sven Severin hävdar att rättssäkerheten skulle öka och jägare vara mindre utsatta om grova jaktbrott utreddes av lokalt förankrade åklagare och poliser. Foto: Jan Henricson

De långa utredningstiderna av jaktbrott, straff före dom, som det kommit att benämnas. Är det en tillämpad taktik eller tillfälligheter?

– Efter en inledande kanonad av åtgärder då många fler poliser än insatsstyrkan tas i bruk för gripande och anhållande, för husrannsakningar och omfattande beslag som skickas för analyser både till Nationellt forensiskt centrum och andra laboratorier, så går de flesta jaktbrottsmål in i någon form av nekros. Det kan gå år utan att något händer, samtidigt som de drabbade är av med sina vapen och hindrade att utöva sitt livsintresse. Om detta är en taktik, så är den ondskefull.

Poliser letar varghår

Sven Severin berättar om oron hans klienter känner över att ha en brottsmisstanke som kan ge ett långt fängelsestraff hängande över sig, år efter år. Om hur de pekats ut genom den uppmärksamhet som omgärdar grova jaktbrott, särskilt i samband med inledande tillslag.

– De görs publika genom att media informeras. Ingen rök utan eld, säger människor, så visst kan man sammantaget tala om straff före dom.

Sven Severin tror inte att gemene man har förståelse för att polisen har dessa stora resurser att tillgå när jaktbrott utreds, med tanke på hur brottsligheten i övrigt utvecklats i landet under senare år.

– De som ska vara Sveriges bästa poliser letar varghår i Västmanland samtidigt som folk skjuts på öppen gata, sprängladdningar detonerar i städerna och våldtäktsanmälningar läggs på hög. Jag menar att det aldrig kan upplevas som legitimt av allmänheten, när den ser skillnaden i proportionalitet mellan mycket grova brott mot människor jämfört med misstanken att någon har, eller som det påstås i Karl Hedins fall, tänkt sig, att skjuta en varg.

Vad har då Sven Severin för mål med sitt arbete, förutom att ge sina klienter bästa möjliga försvar?

– Som det nu är tillåts ändamålen helga medlen. Åklagare och utredare arbetar efter en hypotes, och allt som stör den bortser man från. Politiken har trängt in i rättsskipningen, det luktar aktivism och ökar inte respekten för verksamheten.

– Jag arbetar för att även jaktbrott ska utredas på ett objektivt sätt, precis som andra brottmål. Detta ska ske av vanliga lokalt förankrade poliser med lokal- och personkännedom och ledas av politiskt opåverkade åklagare på vanliga åklagarkammare, med respekt för gällande lag, säger Sven Severin.

Advokat Sven Severin tror inte att allmänheten har förståelse för att stora polisiära resurser sätts in när jaktbrott ska utredas, med tanke på hur övrig brottslighet har utvecklats i Sverige. Foto: Jan Henricson

Andra viktiga fall

Västmanlandfallet, där industriledaren Karl Hedin i våras frikändes i tingsrätten, och vars dom har överklagats till hovrätten, är tveklöst det av Sven Severins fall som rönt störst uppmärksamhet.

Men det finns också andra händelser vars utfall kan få stor betydelse för de som lever och verkar i vargland.

En av Sven Severins klienter var jägaren i Koppom i Värmland som i våras sköt en varg som återkom till hans gårdsplan, där den minuterna tidigare utgjort ett hot mot hans lille son. Ett fall som om det hade drivits till domstol kunde blivit mycket intressant, enligt Sven Severin. Särskilt som han bedömer att den lille pojken var i verklig fara och att hans pappa handlade i ett uppenbart fall av nöd.

– För mig var det glasklart att han inte gjort sig skyldig till grovt jaktbrott. Vis av tidigare erfarenhet befarade jag att åklagaren skulle se det på ett annat sätt. Nu gjorde hon dock en korrekt tolkning av händelseförloppet och la ner utredningen, vilket var ett klokt beslut, säger Sven Severin.