I förra numret av tidningen berättade vi om de svarta harar som från 1800-talet och fram till 1900-talets mitt med jämna mellanrum setts och fällts av jägare i sydöstra Sverige, företrädesvis i södra Kalmar län. Artikeln kan läsas här under.

Eftersom redaktionen inte lyckats få något belägg för att där än idag förekommer harar med denna udda pigmentering gjorde vi en efterlysning av nutida observationer.

Det gick inte lång tid efter att tidningen landat i våra engagerade läsares brevlådor innan vi fick telefonsamtal om att svarta harar finns än i denna dag, med fotografier och film som klara bevis dessutom.

Foto: Peter Kuran

Mest av en slump

Men de här svarta hararna återfinns inte i Småland, utan söder om sjön Skagern i Gullspångs kommun i Västergötland, där de observerats av Karlskogabon Karl-Gustav Malmqvist som har en sommarstuga i området.

– Vi har sett flera olika svarta harar, både ungar och vuxna, i ett par års tid. Och det är inte bara jag och min hustru som sett dem, utan också flera grannar, berättar han.

Att Karl-Gustav tog kontakt med Svensk Jakt är närmast av en slumpartad anledning. Han jagar inte själv, och läser inga jakttidningar.

– Jag tycker det är intressant med de svarta hararna och har berättat om dem för flera bekanta, bland annat för några som brukar promenera tillsammans. För några dagar sedan kom en av vännerna i gruppen med en kopia av artikeln i Svensk Jakt, och det är därför jag ringer dig nu.

Karl-Gustav Malmqvist har med stort intresse följt de svarta harar som förekommer vid hans sommarviste. Foto: Privat

Harpalt för undersökning

Första observationen gjordes vid pingsttid ifjol då en granne till Karl-Gustav såg en svart hare. Då trodde Karl-Gustav att det handlade om en kanin, men så fick han själv se djuret med den speciella färgteckningen.

Svarta harar har under ett par års tid visat sig i trädgårdarna i området. Foto: Privat

– Helt klart var det en hare. Jag är också säker på att det är skogshare, säger Karl-Gustav Malmqvist.

Den första observationen följdes av flera, både i fjol och i år, av vuxna och ungar. Hararna har fotograferats och filmats vid flera tillfällen och på olika platser i området.

Att det rör sig om olika harar vet man inte bara genom storleken utan också på grund av att de skiftar lite i färg, från ramsvart till svart med grått inslag.

– Vi hittade också en svart harpalt död som vi lämnat på Grimsö för att genetikern Carl-Gustaf Thulin ska kunna undersöka den.

Välkommet fynd

Viltforskaren Carl-Gustaf Thulin är sedan tidigare igång med ett forskningsprojekt som i första hand inriktas på moharens färg, varför den blir blåvit och inte kritvit i vinterdräkt.

– Enkelt uttryckt kan man säga att vi identifierar alla byggstenar i arvsanlagen hos ett antal harar, med särskilt intresse för de gener som reglerar färgsättningen, säger Carl-Gustaf Thulin.

Han kan inte säga säkert att harpalten han fått är en skogshare, men han bedömer att det rör sig om en sådan. I vilket fall var fyndet välkommet, och ingår nu i den pågående forskningen.

– Melanistiska harar, eller trollharar som de kommit att kallas, har beskrivits tidigare. Och när vi nu fick möjlighet att titta närmare på en sådan tog vi förstås chansen och lade till den i vår undersökning, säger Carl-Gustaf Thulin.

Den svarta harpalt som hittades död och som lämnats till SLU för undersökning. Foto: Privat

Fler rapporter

Tidningen har också fått fler rapporter om svarta harar. Stefan Lejdel hörde av sig och berättade att han på 1990-talet sett en svart hare på Ebbegärde kronopark, väster om Rockneby i Kalmar län. Från sin barndom minns han också en jägare i Bäckebo norr om Nybro som innehade en uppstoppad svart hare.

Veterinär Jan Elmér i Eksjö minns hur han som pojke runt 1950 fick följa med sin pappa till Nybrotrakten på stövarjakt och att han där fick se svarta harar vid två olika tillfällen. Han berättar också att när han jagade med Claes Ugarph i Brevik utanför Eksjö fick se en halvvuxen svart hare som kom framför stövaren.

Jägarna var inte riktigt överens om vad de sett, men Jan Elmér är så säker att han senare målade av den ovanliga observationen för att på så sätt föreviga händelsen.