Jaktvårdsavgiftens införande 1938 och Jägareförbundets uppdrag att leda den svenska jakten och viltvården krävde någon form av återkoppling till regeringen. Från början skedde det genom att regeringen utsåg ordförande och ytterligare en ledamot i förbundet.

En ny jaktutredning 1949 föreslog att den extra ledamoten i förbundsstyrelsen drogs in och ersattes av en revisor, som skulle bevaka användningen av jaktvårdsmedlen. Med denna förändring ansåg utredningen att det allmänna uppdraget även i fortsättningen skulle anförtros Jägareförbundet.

Nästan oavkortat

Vid den här tiden gick jaktvårdsavgifterna mer eller mindre oavkortat till Jägareförbundet och dess lokalavdelningar. Avdrag gjordes endast för vad som gick åt för uppbörd och att utfärda jaktkorten. Även utgifter för att bilda jaktvårdsområden finansierades av jaktvårdsfonden.

Systemet med att regeringen utsåg ordförande i Jägareförbundet hängde kvar under lång tid, men i den stora jaktutredningen i början på 1980-talet – Vilt och jakt – ansågs systemet omodernt. Ordföranden skulle väljas av organisationen. Statens insyn i förbundets arbete skulle i stället utövas genom representation i Jägareförbundets överstyrelse. I övrigt skulle Jägareförbundet behålla sina arbetsuppgifter. Förbundets ansvar och roll betonades på åtskilliga ställen i det drygt 400-sidiga betänkandet.

Ordföranden väljs

Per Sköld var den siste ordförande som förordnats av regeringen. Han efterträddes vid 1988 års kongress av J-O Pettersson som därmed blev den förste medlemsvalde dito. Vid den kongressen, som hölls i Karlstad, var statsrådet Ulf Lönnqvist (S) på plats, höll tal och lovade att varenda krona i jaktvårdsfonden skulle gå till jakt- och viltvårdsrelaterade ändamål.

…lovade att varenda krona i jaktvårdsfonden skulle gå till jakt- och viltvårdsrelaterade ändamål.

Han kunde luta sig mot att konstruktionen med det allmänna uppdraget visat sig vara ett mycket framgångsrikt koncept som bestått flera granskningar. Men saker och ting kan förändras.

Den 17 november 1994 gav jordbruksminister Margareta Winberg före detta riksdagsledamoten Ulla Pettersson i uppdrag att utreda vissa jaktfrågor. Betänkandet låg klart 1997 och ett huvudspår i utredarens förslag var att Jägareförbundet skulle fråntas det allmänna uppdraget liksom skötseln av jaktkorts- och jägarexamensregistren.

Sågade utredningen

Jägarnas pengar skulle i stället ställas till Naturvårdsverkets, Skogsstyrelsens och skogsvårdsstyrelsernas förfogande för information och rådgivning. Jägareförbundet sågade utredningen som man ansåg innehöll flera rena sakfel, beskyllningar och insinuationer.

Kraven på en statlig utredning måste vara höga, skrev Jägareförbundet bland annat i sitt remissvar.

Regeringen delade inte heller utredarens uppfattning utan slog fast att det allmänna uppdraget borde behållas och utvecklas. Jaktkorts- och jägarexamensregistren överfördes dock till Naturvårdsverket och begreppet jaktvård utmönstrades ur jaktlagstiftningen. Jaktvårdsfonden bytte namn till Viltvårdsfonden.

Ännu en utredning

I december 2003 fattade regeringen beslut om att inte räkna upp Jägareförbundets anslag ur Viltvårdsfonden. Anslaget blev oförändrat 45 miljoner kronor. Förbundet hade ansökt om 49 miljoner kronor eftersom regeringen under flera år valt att inte kompensera för kostnadsutvecklingen.

I realiteten betydde det att anslaget nu sänktes med 1,5 miljoner kronor. Men inte bara det. Regeringen valde dessutom att endast betala ut halva anslaget i avvaktan på att Madeleine Emmervall skulle bli klar. Hon hade nämligen fått i uppdrag att utreda vad det allmänna uppdraget skulle bestå i.

I hennes förslag fanns inget som krävde större förändringar.

Emmervall blev klar 2004 och pekade ut tio verksamhetsområden som skulle ingå i uppdraget. Det var bland annat viltövervakning, att förmedla fakta och information om viltforskning och tillhandahålla markägare och jägare kunskap om praktisk jakt och viltvård. I hennes förslag fanns inget som krävde större förändringar av hittillsvarande verksamhet.

Utredningen kom också fram till att Jägareförbundets uppgifter krävde ett årligt anslag på 45 miljoner kronor. Trots det erhöll förbundet för andra halvåret 2004 bara ytterligare 21 miljoner kronor, alltså sammanlagt 43,5 miljoner kronor. Anslaget, som inte räknats upp under sex år, hade därmed urgröpts med ytterligare 1,5 miljoner kronor.

Nära att behöva varsla

Owe Wiktorin.

Även 2005 dröjde utbetalningen av förbundets anslag. Kassan började sina. Förbundsstyrelsen beslöt dock vid möte 12 april att avvakta med att varsla personal. Förbundsordförande Owe Wiktorin var mycket irriterad. Han hade väntat sig besked från jordbruksministern före mötet men uppenbarligen kärvade det i diskussionen med stödpartierna (läs: Miljöpartiet).

De ekonomiska förutsättningarna för Jägareförbundet och deras anställda normaliserades när regeringen Reinfeldt tillträdde efter valet 2006. Jordbruksminister blev Eskil Erlandsson (C), en titel som efter valet 2010 ändrades till landsbygdsminister.

Efter valet 2014 blev det åter socialdemokratisk regering och till landsbygdsminister utsågs Sven-Erik Bucht. Under dennes tid som landsbygdsminister, direkt efter valet 2014, fanns det krafter som försökte komma åt jägarnas pengar i allmänna uppdraget. Regeringen var då på väg att fatta beslut som skulle luckra upp den då 80-årsfirande konstruktionen.

Uppdraget kvar

– Då höll det på att gå riktigt ur händerna. Jag tror att olika intressen försökte köra över Sven-Erik Bucht när han var ny på posten som landsbygdsminister, berättade tidigare statsrådet Sven-Erik Österberg (S) 2018, i samband med Jägareförbundets årsstämma.

Då höll det på att gå riktigt ur händerna.
– Sven-Erik Österberg (S)

Förslaget stoppades – och allmänna uppdraget blev kvar.

Den tidigare turbulensen kring jakt- och viltvårdsuppdraget och jägarnas pengar i Viltvårdsfonden gjorde att Svensk Jakt i sin enkät till partiledarna hade med den frågan inför valet 2018. Då svarade sittande statsminister Stefan Löfven att han ansåg att uppdraget sköttes bra och att det inte fanns några planer på att förändra det.

Drivit på

Jennie Nilsson (S).

Hur mycket det vallöftet var värt visade sig nyligen när landsbygdsminister Jennie Nilsson beslutade riva upp konstruktionen med det Allmänna uppdraget och därmed montera ner vad som byggts upp under mer än 80 år.

Enligt hennes företrädare på posten, Sven-Erik Bucht, är det Miljöpartiet som drivit på i frågan genom åren. Den kända jaktmotståndaren Rebecka Le Moine (MP) betraktar det också som en delseger.