I skogarna mellan Malexander och Boxholm, längs sjön Sommen, i södra Östergötland trivs lodjuren. Under vintern har tre familjegrupper spårats i området – honor med två ungar och en med tre ungar. Utöver det enstaka djur.

Jaktledaren Sören Sehlstedt har fullt upp i dessa dagar. Andra dagens lodjursjakt var minst sagt lyckad. Foto: Jan Henricson

– Vi har mycket lodjur och det görs många observationer av både djur och spår. Att vi lyckas med jakten under besvärliga förhållanden är ytterligare ett bevis på det, säger Sören Sehlstedt som är jaktledare.

På asfalten

Första dagen slöt ett 50-tal jägare upp för att delta i lodjursjakten. Att man i området haft framgångar tidigare år då det varit lodjursjakt i Östergötland, bidrar säkert till det stora intresset.

– Vi hade igång ett lodjur på morgonen, men det gick ut på asfalten och hunden tappade spåret. Senare på dagen släppte vi på ytterligare ett, men det lyckades också komma undan. Det kan ha gått upp i något berg eller träat och förvillat hundarna på det sättet, säger Sören Sehlsted.

För långt håll

Den andra lojaktdagen hade intresset minskat med ungefär hälften. Sören Sehstedt kunde räkna in cirka 25 jägare som skulle sättas ut tidigt på morgonen.

– Vi hade en observation från en kamera som kommit in under natten så vi släppte en finnstövare i det området. Det blev snart nog upptag.

Kritik mot lojakt i mars: ”Varför så krångligt som möjligt?”

Lodjuret passerade en passkytt på något för långt håll och han avstod från att skjuta. Efter att det gått ur vände det och buktade tillbaka in i jaktområdet, där Olle Andersson stod på pass.

– Ja, jag fick skjuta ett lodjur. En större hane som vägde nästan 20 kilo, berättar Olle Andersson när Svensk Jakt talar med honom på telefon.

Torrt och hårt

Lodjuret var inte Olle Anderssons första, som hundförare på lodjursjakter har han varit med förr.

– Men i år har jag inga hundar som kan delta i jakten. En unghund är fortfarande under injagning, så det var för en annans rutinerade hund jag sköt, säger han.

Därför har jakttiden på lodjur inte ändrats

Olle Andersson beskriver också de besvärliga förhållanden som råder i lojaktlänen i södra Sverige. Det är i stort sett likadant över allt.

– Det är väldigt svårt för hundarna då det är torrt och hårt i skogen. Det finns fläckvis med snö, men någon spårsnö är det inte frågan om.

På stor sten

Några timmar senare var det dags igen. Länsstyrelsens besiktningsman hann knappt åka från platsen.

När passkytten var på plats fick han plötsligt se lodjur som låg och solade uppe på ett högt klippblock. Planerna fick genast göras om. Foto: Privat

Efter ytterligare en lodjursobservation ställdes jägarna ut i väntan på att hundarna skulle släppas.

– Men innan det blev klart hörde en av passkyttarna av sig över radion. Han stod på sitt pass och tittade på ett lodjur som låg och solade på en stor sten uppe i en ungskog. Under tiden jag pratade med honom såg han att det var fler lodjur, att det var hona med åtminstone en unge, säger Sören Sehlstedt.

Rysligt spännande

Nya planer fick smidas och två hundar, en foxhund och finnstövaren som varit med om morgonens jakt, släpptes på lodjuren.

Och det dröjde inte länge innan ett av djuren gick i pass, då hundföraren Christoffer Jannesson kunde skjuta en årsunge för sin finnstövare. För hans pojke som tagit ledigt från skolan för att följa med pappa på lodjursjakt måste det ha varit rysligt spännande.

– Vi har flyt nu, konstaterar Sören Sehlstedt.